För sjätte gången på 40 år gav regeringen år 2008 en utredning i uppdrag att försöka skapa en teknikneutral grundlag för yttrandefriheten. Tre av utredningarna har initierats av socialdemokratiska regeringar, tre av borgerliga. Utredningen heter den här gången Yttrandefrihetskommittén. Jag är dess ordförande och vi ska vara klara med arbetet nästa sommar.
Jag har i fem år pläderat för att en ny grundlag ska ersätta de nuvarande, Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Och jag anser skälen vara starka. Kanske beror det på att jag är jurist, för de juridiska skälen är starkare än de politiska. Men i min värld är det alldeles tokigt att Sverige som ensamt land i världen har grundlagar som har passerats av teknikutvecklingen och som vi ständigt lappar och lagar. Det är till exempel orimligt att texten på ett cigarrettpaket har ett bättre skydd av lagarna än en nyhetstidning på nätet. Det är lika orimligt att videoband och andra ”tekniska upptagningar”, på väg till museum, har en särställning som ger dem bättre skydd av lagarna än en seriös och ansvarstagande blogg med opinionsbildande verksamhet.
Varför skriver jag detta när kommittén har över ett halvår kvar att jobba? Jo, det beror på att risken är stor att en utredning för sjätte gången kommer att misslyckas med sitt uppdrag. Ledamöterna i kommittén har gett sådana besked att detta är min slutsats. Vi har arbetat fram ett förslag till en ny yttrandefrihetsgrundlag, men när denna skulle förankras i partierna inför vårt sammanträde i oktober blev det samlade svaret nej. Inte från alla, men från tillräckligt många för att jag ska dra min slutsats.
I det läget har jag övervägt vad som är mitt ansvar som opolitisk ordförande. Och jag har kommit fram till att ansvaret är tudelat. Det är naturligtvis för det första att leda arbetet i mål med det resultat som kommitténs majoritet önskar. Men det är också, för det andra, att göra vad jag kan för att genom opinionsbildning försöka åstadkomma att kommittén trots allt lägger fram ett bra förslag. Sannolikt är chansen liten att kommittén väljer den väg som enligt min mening är den enda rimliga. Men jag tror att möjligheterna är större om det blir öppen debatt om saken. Förr eller senare får vi en modern grundlag, jag tror inte någon betvivlar det. Det är svårt att förstå varför ett oundvikligt beslut ska vänta längre.
Jag är möjligen naiv, men jag inbillar mig alltså att opinionsbildning kan hjälpa. Motståndet mot en ny yttrandefrihetsgrundlag är nämligen baserat – förutom på en allmän ovilja att ändra på något som man tycker ”fungerar” – på en omotiverad rädsla och ett stort missförstånd: att en ny grundlag ger sämre yttrandefrihet. Det förhåller sig precis tvärtom. Att jag tror opinionsbildning och debatt kan hjälpa beror också på att jag har sett en klar förändring under de senaste fem åren. Betydligt färre är oreflekterade motståndare nu än då.
Vilka är då skälen för en ny yttrandefrihetsgrundlag? Jo, i huvudsak dessa åtta (delvis överlappande):
1. De nuvarande grundlagarna är inte anpassade till teknikutvecklingen. Tryckta skrifter, radio, tv, film och ”tekniska upptagningar” har ett automatiskt skydd, medan medier på internet behöver utgivningsbevis (som kostar 2 000 kr).
2. De nuvarande grundlagarna vilar inte på någon godtagbar principiell grund. I det avseendet skiljer de sig från i stort sett all annan lagstiftning. Lagarna brukar utgå från ett tydligt och bestämt syfte och principiellt fastlagda begränsningar.
3. Teknikbundenheten i de nuvarande grundlagarna gör dem alltmer omoderna med tiden och medför att de måste ändras kontinuerligt. Detta är principiellt olämpligt när det gäller grundlagar.
4. Åtskilliga tillämpningsproblem finns i dag, exempelvis svårigheter att avgöra vad som skyddas av grundlagen. Sådana svårigheter kommer att finnas med en ny lag också, i början värre än i dag. Men skillnaden är att en ny grundlag alltid kan tolkas – som lagar bör kunna tolkas – utifrån överväganden som utgår från lagens syfte. Detta är ofta inte möjligt i dag.
5. Dagens grundlagar lider av den bristen att samma texter, bilder, program med mera från ett och samma medieföretag kan ha olika skydd beroende på vilket medium de finns i. Mot bakgrund av bland annat utvecklingen när det gäller konsumtion av radio och tv är detta enligt regeringens utredningsdirektiv ”svårförklarligt”.
6. Grundlagarna kommer i konflikt med EU-rätten på viktiga områden. Den dag vi stäms inför EU-domstolen av ”rätt” anledning kommer vi att fällas och tvingas ändra grundlagarna. Dessutom är våra förhandlingar i EU om nya rättsakter onödigt besvärliga eftersom vi inte kan hänvisa till en principiellt avgränsad reglering av yttrandefriheten. Flera gånger har vi nått förhandlingsresultat som sannolikt är i konflikt med TF och YGL.
7. Enligt regeringens direktiv ska vi föreslå en teknikneutral reglering om det går att göra utan att yttrandefrihetens kärna, dess ”grundbultar”, skadas. Grundbultarna är censurförbud, meddelarskydd, ensamansvar, etableringsfrihet, en ”stängd brottskatalog” och en särskild rättegångsordning. Det går utmärkt att värna dessa fullt ut. Dessutom blir en ny grundlag på viktiga punkter bättre än TF och YGL även bortsett från teknikneutraliteten. Kommittén bör vara lojal med sina direktiv.
8. Yttrandefriheten förbättras, bland annat genom att den sprids till många fler och inte utgår från omotiverade konkurrensfördelar. Alla kan nog konstatera det jag nämnde, att det mestadels handlar om juridiska skäl: ordning, konsekvens, rättslikhet, tidsenlighet och hållbarhet. Det är normalt inte något man ställer sig på barrikaderna för. Men inte desto mindre är det viktigt för ett samhälle grundat på lagar. Och som jurist står jag gärna på barrikaderna för detta.
Jag anser att motståndet mot det nya i detta fall är misslett. Och jag anser att det är mitt ansvar att säga det, även om det skulle innebära att jag offentligt går emot majoriteten i utredningen. Då bör det emellertid sägas på nytt att kommittén inte har bestämt sig slutligt. Jag debatterar gärna när som helst med vem som helst om detta. Förhoppningsvis öppnar debatten ögon i stället för att skapa låsningar.