Söndagsbetraktelse nr 488
Från en vanligtvis välunderrättad källa har jag fått information om att SVT sent i höst kommer att sända en dokumentär i fyra delar om styckmordet på Catrine da Costa, ett av vår samtids mest uppmärksammade brott.
Det var den 18 juli 1984 som den prostituerade Catrine da Costa, 28, hittades styckad i plastsäckar strax norr om City i Stockholm. 1988 åtalades två läkare för mordet, ”obducenten” och ”allmänläkaren”. De fälldes först av tingsrätten, men eftersom nämndemännen pratade med tidningarna innan domen hade meddelats fick rättegången tas om. Då friades läkarna för mord, men domstolen uttalade samtidigt att det stod klart att de hade styckat kroppen. Läkarna överklagade detta uttalande, men eftersom domskäl inte kan överklagas och läkarna var frikända avvisade hovrätten överklagandet. Något halvår senare återkallades läkarnas legitimationer och detta beslut fastställdes av kammarrätten efter en del turer. Regeringsrätten tog inte upp läkarnas överklagande. Därmed var de inte bara skandaliserade utan avstängda från sina yrken.
År 1999 kom Per Lindebergs bok Döden är en man, där författaren pläderade hårt och skickligt för att läkarna var oskyldiga. Fyra år senare, 2003, kom en bok av Lars Borgnäs, Sanningen är en sällsynt gäst, som gick i motsatt riktning, också mycket skickligt. 2004 ansökte läkarna om resning men Regeringsrätten avslog. Läkarna väckte 2007 skadeståndstalan mot staten med påståendet att myndigheterna och domstolarna hade orsakat att de blivit felaktigt utpekade för brott och deslegitimerade. Men 2010 ogillade tingsrätten läkarnas skadeståndstalan. Det hade visserligen begåtts fel under rättsprocessen, men tingsrätten ansåg det inte visat att det var felen som orsakade att läkarna blev utpekade för att ha styckat kroppen och att de förlorade sina legitimationer.
Den som är huvudansvarig för dokumentären är tydligen Dan Josefsson, och Leif GW Persson ska finnas i bakgrunden. Josefsson är välkänd från två andra uppmärksammade rättsfall, Quickärendet och Kevinärendet, där han också har gjort dokumentärer. Tyvärr är han inte att lita på, han avvek ganska mycket från sanningen i båda dessa fall. (I Quickärendet hamnade han helt snett och i Kevinärendet gömde han undan några centrala omständigheter.) Men han kanske har bättrat sig under inverkan av omgivningen? Låt oss hoppas det, för da Costa-fallet är definitivt värt att gräva i. Och syftet lär vara att slå fast att läkarna blev felaktigt utpekade.
Själv hade jag en roll i processen från ca 2006 i min egenskap av justitiekansler. Min gamle professor Anders Agell var starkt engagerad för läkarna och ville att jag skulle agera till deras förmån. Det ansåg jag mig inte kunna göra, fastän jag tvivlade ganska starkt på läkarnas skuld och tyckte att de borde få en ny prövning. Agell var rejält sur på mig. Men han blev vänligare stämd när jag gav honom rådet att väcka en skadeståndstalan mot staten för att på så sätt tvinga fram en prövning. Och så skedde alltså. Men läkarna förlorade även den processen, den tredje som gick dem emot. Jag har förstått att jag i dokumentären kommer att få kritik för mitt agerande. (Och det var framför allt därför som den vanligtvis välunderrättade källan berättade för mig.) Det ska bli spännande att se.
Och spännande ska det bli även i övrigt. Kan Dan Josefsson hålla sig till sanningen den här gången? Men framför allt förstås: Har filmteamet hittat något nytt som kan ge avgörande stöd för att läkarna är oskyldiga? I så fall har teamet och SVT gjort något utomordentligt viktigt.