Söndagsbetraktelse nr 120

I veckan var ett brottmål med flera målsägande aktuellt i medierna. Just det, flera "målsägande". Så heter det i plural. Inte flera ”målsäganden” som både åklagaren i målet och en docent som uttalade sig sa när de intervjuades.

Det här ska inte bli en språkspalt, men jag kan inte låta bli att undra över hur det ska gå för några av de ord som misshandlas allt oftare. Som ”vare sig eller”, ”innan”, ”kommer att” och ord som slutar på –ande eller –ende och är n-genus (eller "reale" som var den beteckning jag lärde mig i skolan, till skillnad från neutrum).

Han var vare sig lång eller kort utan mitt emellan. Så heter det ju inte. "Vare sig" ska stå med negation. Det heter antingen "Han var inte vare sig lång eller kort utan mitt emellan", eller "Han var varken lång eller kort utan mitt emellan".

Vi tittade på Rapport innan middagen. Så heter det ju inte heller, eftersom "innan" är konjunktion och inte preposition. Det heter "Vi tittade på Rapport före middagen", eller "Vi tittade på Rapport innan vi åt middag".

Hon kommer bli en riktig stjärna. Så heter det väl inte, utan Hon kommer att bli en riktig stjärna? Alltså med ”kommer att”, inte bara ”kommer”?

Och så heter det som sagt inte flera målsäganden, och inte heller flera resanden, svaranden, ordföranden, sökanden, tävlanden, studeranden eller klaganden. Dessa ord ska stå utan n i plural, för så är det med n-genusord som slutar på –ande eller –ende. Däremot heter det flera anföranden, beteenden, påståenden, utlåtanden, leenden och meddelanden. Det är ord med t-genus, och de ska ha n i plural

Alla dessa fyra kamper är krävande för en språkpolis. Liksom många andra.

Ja, en av kamperna är förresten redan förlorad. ”Kommer att” har i praktiken redan ersatts av ”kommer” för de flesta. De unga har gått i bräschen för denna förändring, som har gått i rasande takt. Det finns ingen återvändo.

En annan kamp kommer snart att vara förlorad i den mån den inte redan är det. ”Innan” används av väldigt många även som preposition numera, och jag tror att språkvårdarna godkänner den användningen. Men domstolar och myndigheter skriver inte så. Och jag kommer att fortsätta envisas. Innan är fult som preposition, tycker jag.

Den tredje kampen är i praktiken också förlorad. Jag har inte kollat, men jag skulle tro att de riktiga språkvårdarna numera godtar ”vare sig eller” som synonym till ”varken eller”, alltså utan negation. Även här fortsätter jag dock min kamp.

Men när det gäller n-genusord som slutar på –ande eller –ende är det otänkbart att kampen kommer att förloras. Att sätta n i plural är helt enkelt fel, och det kommer alltid att vara fel. Det hör man ju!

Det blev visst en språkspalt.