Söndagsbetraktelse nr 244
I onsdags kom Högsta domstolens dom i det s.k. Girjasmålet. Den har kommenterats på åtskilliga håll redan, och jag ska nu bara beröra tre ämnen i utkanten av målet: 1. Varför är inte alla samer nöjda med domen? 2. Varför löser inte lagstiftaren rättighetsproblemen i samemarkerna en gång för alla? 3. Har Svenska Dagbladet rätt när man skriver på ledarplats att ”den liberala linjen måste vara att motsätta sig lagstiftning grundad i etnicitet, oavsett om den försvaras av samer eller av andra nationalister”.
Som alla intresserade har noterat vann Girjas sameby målet mot staten. Högsta domstolen slog fast att samebyn har ensamrätt till jakt och fiske inom det område i Gällivare kommun som målet avsåg. Endast samebyn får upplåta rätt att jaga och fiska i området, inte staten.
1. Så varför är inte alla samer nöjda med domen? Det finns nog flera skäl, men det viktigaste är de intressemotsättningar som finns mellan de samer som äger renar och tillhör samebyarna å den ena sidan och samer som av olika skäl inte är medlemmar i någon sameby å den andra. De senare är i klar majoritet (se DN:s huvudledare på lördagen). Och många av dem anser att samerna i samebyarna är privilegierade och att de själva är i olika hänseenden bortglömda och åsidosatta. De anser sig inte sällan felaktigt behandlade av samebyarna och är rädda för att rättsliga framgångar för byarna rentav kan vara negativa för dem själva.
2. Anledningen till att lagstiftaren inte har bestämt genom lag hur rättigheterna i samemarkerna ska vara fördelade är framför allt att saken är mycket kontroversiell och inte sällan ingriper i andras (alltså inte bara statens) rätt. Ättlingarna till de icke-samer som lockades att bosätta sig i landets norra delar för mellan 100 och 200 år sedan, de s.k. nybyggarna, anser att samernas rättigheter redan går för långt i många hänseenden. Och det är inte någon hemlighet att förhållandet mellan samer och många ”svenskar” är direkt dåligt. Lagstiftning till samernas favör skulle därför vara mycket impopulär i stora grupper. En annan anledning till att saken inte har lösts politiskt (genom lagstiftning) är att det vore mycket komplicerat och att lagstiftaren – som bl.a. Girjasdomen visar – ändå inte förfogar över det som anses gälla genom s.k. urminnes hävd.
3. I Svenska Dagbladets huvudledare på torsdagen skrev Jesper Sandström om bl.a. motsättningarna mellan olika samegrupper och svårigheterna att skipa rättvisa för alla grupper som har utsatts för oförrätter genom historien. Han avslutade ledaren med de ord som jag redan citerat: ”Men den liberala linjen måste vara att motsätta sig lagstiftning grundad i etnicitet, oavsett om den försvaras av samer eller av andra nationalister.” Jag vet inte om jag förstår honom rätt, men han tycks faktiskt mena att all lagstiftning grundad i etnicitet är av ondo. Men vad betyder det i så fall? Ska man tillåta s.k. hets mot folkgrupp, alltså att nazister sprider hat mot judar och romer, eftersom detta särskilda skydd för folkgrupper grundas i etnicitet? Var det fel att ge världens judar ett eget land efter de förföljelser de hade utsatts för i snart sagt hela världen, och som kulminerade i Förintelsen? Är det fel av Internationella domstolen i Haag att kräva att regeringen i Myanmar ser till att det ges ett särskilt skydd åt rohingierna? Jag vill tro att Jesper Sandströms ”liberala linje” inte är så anti-humanitär, men vad menar han annars med att man måste motsätta sig lagstiftning grundad i etnicitet? Sandström är bara vikarierande ledarskribent, men blev det inte riktigt fel där?
Högsta domstolens dom är juridiskt ovedersäglig och enligt min mening önskvärd, trots att långtifrån alla samer välkomnar den (se p. 1). Den enda juridiska svårigheten, som också delade domstolen i tre justitieråd mot två, är om grunden för samernas rättigheter är urminnes hävd (som majoriteten ansåg) eller rennäringslagen (tolkad så som minoriteten menade vara riktigt). För utgången spelade detta ingen roll.
Domen ger också en mycket intressant lektion i svensk historia för den som så önskar. Den finns att läsa på Högsta domstolens hemsida, https://www.domstol.se/hogsta-domstolen/avgoranden/.