Psykiatri, Psykologi, Quickärendet, Seriemord

Ett seminarium om seriemördare

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 15 november 2015

I en nästan fullsatt Palmesal i ABF-huset i Stockholm diskuterades på lördagen (14.11) ämnet seriemördare. Inledningstalare var två auktoriteter på området, professorerna Michael H. Stone och Sven Å. Christianson. Sven Britton var moderator. Här följer några anteckningar för den som är intresserad.

Michael H. Stone är psykiater. Han har gjort en studie av 165 seriesexmördare och skrivit en mycket uppmärksammad och uppskattad bok, An anatomy of evil. Enligt Stone är alla kända seriesexmördare män.

Sven Å. Christianson är psykolog. Han har skrivit boken I huvudet på en seriemördare, baserad på samtal med ett tjugotal dömda personer samt på litteraturstudier och fallbeskrivningar.

 

Föreläsarna identifierade bl.a. följande riskfaktorer för personer som kan komma att utvecklas till seriemördare.

1. Försummade av föräldrarna

2. Grymheter från föräldrarna

3. Splittrade hem

4. Genetisk predisposition

5. Tortyr av djur

6. Alkoholism

7. Hypersexualitet

8. Ungdomsbrottslighet

9. Parafili

10. Psykopati

Även mental sjukdom är en riskfaktor, men det noterades att mycket få seriemördare är psykotiska och att psykos aldrig är den enda riskfaktorn. På samma sätt förhåller det sig för övrigt med kriteriet genetisk predisposition.

 

Några fakta i övrigt:

1. Det är vanligt att seriemördare utvecklar ett slags ideologi för sina handlingar, exempelvis att de vill utrota prostitution genom att döda prostituerade.

2. Många barn har en lika problematisk bakgrund som seriemördarna utan att komma i närheten av en sådan utveckling. Men ju fler, och ju mer markerade riskfaktorerna är, desto större är risken att en person utvecklas till seriemördare.

3. Serievåldtäktsmän har i stor utsträckning samma bakgrund som seriesexmördarna.

4. Samtliga seriemördare har erfarenhet av att på ett eller annat sätt ha blivit bortvalda eller negligerade.

5. Alla har också blivit utsatta för psykologiska övergrepp och vittnar om starka känslor av ensamhet.

6. Många seriemördare har tidigt utvecklat våldsamma fantasier som ofta blivit till en fascination.

7. Det kan antas att seriemördarna inte är behandlingsbara.

8. Brist på medkänsla för offren är typisk för seriemördarna, men några av dem har visat en viss ånger.

9. Man bör notera skillnaden mellan att över huvud taget inte ha några känslor för andra och att visserligen ha känslor men i särskilda situationer förmå stänga av dem helt. Det finns seriemördare av båda slagen.

10. Ungefär 11 procent av de undersökta seriemördarna var homosexuella.

 

Enligt Michael Stone ska personer som har begått seriemord låsas in för gott. Han menar att människor har ett absolut anspråk på sina samhällen att se till att detta sker. Stone menar – medveten om att mordet på Catrine da Costa är kontroversiellt i Sverige – att det var fel att släppa Teet Härm fri fastän det slogs fast att denne utan rimlig förklaring skurit av en människas huvud. Den som begår en sådan handling representerar i frihet, enligt Stone, en utomordentligt allvarlig risk.

Stone sa vidare att man inte kan förvänta sig lika många seriemördare i ett ”solidariskt land” som i ett land där den grundläggande ideologin är att var och en ska klara sig själv. Han exemplifierade med Sverige och USA. Men för USA:s del kan det stora antalet seriemördare enligt honom också bero på att många ”utkastade” personer har kommit dit.

På den enda fråga som ställdes om Thomas Quick / Sture Bergwall svarade Stone att han inte kan veta svaret angående dennes eventuella skuld, men att en möjlighet är att Bergwall har glorifierat sig själv genom att förstora det som han faktiskt har gjort.

Dan Josefsson fick ordet sist under frågestunden och framförde att Sven Å Christianson inte alls är någon expert på seriemördare men däremot en av de främst ansvariga för att Thomas Quick kom att dömas för åtta mord i det som enligt Josefsson är Sveriges största rättsskandal genom tiderna. Josefsson visade upp sin bok Mannen som slutade ljuga och framhöll att han har fått åtskilliga fina priser för att han med boken har bidragit till att avslöja den egentliga sanningen kring skandalen. Sven Å Christianson svarade att Dan Josefsson bör gratuleras till alla fina priser.

 

Anledningen till att jag själv var med och lyssnade var i huvudsak

– mitt intresse för Quickärendet,

– den risk som finns att Thomas Quick blev korrekt dömd för ett antal mord, och

– frågan vad det i så fall innebär att vårt rättsväsende har friat honom.