Söndagsbetraktelse nr 469

En mil utanför Uppsala, invid Mälaren, ligger en vacker herrgård som heter Hammarskog. Den ägs av kommunen och är ett fint utflyktsmål för oss Uppsalabor. Verksamheten i själva herrgården har dock varit problematisk, det har inte gått att få ekonomi i serveringen mer än korta tider. Under flera år har Hammarskog känts öde, en pärla men en mycket tyst sådan.

I går åkte jag ut till Mälaren och herrgården med en god vän som var på besök. Jag berättade om det tråkiga i att det vackra Hammarskog för det mesta känns övergivet.

Men! Jag hade visst inte varit där ute på något år. För det visar sig att det vackra huset har renoverats, att serveringen är öppen och att kommunen står för skötsel och ansvar. Lördagen den 21 september blir det nyinvigning. En rejäl lunchrestaurang, konferensutrymmen på övervåningen, ett Malmstensrum med vackra nyomklädda möbler och fritt för lokala konstnärer att ställa ut sina verk i en stor ljus hall. Plötsligt blomstrar den vackra herrgården igen.

Jag och min vän fick en engagerad visning av den nyrenoverade herrgårdsbyggnaden av kommunens föreståndare på platsen. (Rosie heter hon, suverän för jobbet.)

Hoppas många hittar ut till denna vackra Uppsalaskatt redan i sommar. Ett fint bad finns där också ett stenkast från herrgården.

Jag inser att denna betraktelse är alltför lokal för att träffa någon utomstående i hjärtat. Men för oss Uppsalabor är det ganska härligt att Hammarskog får nytt liv.