Söndagsbetraktelse nr 571
Har vi rätt att beslagta Rysslands tillgångar i Europa, ungefär 300 miljarder euro?
Svaret är ja. Så varför sker det inte?
Det här var några saker som diskuterades på den s.k. Alumnidagen i Uppsala i veckan. Det är en tillställning för jurister som har pluggat här i stan.
Att vi har rätt att beslagta de ryska tillgångarna klargjordes av professorn i folkrätt Iain Cameron. Alla håller inte med, men saken får betraktas som juridiskt klar. Pengarna får tas och lämnas till Ukraina som ett slags förskott på det skadestånd som Ryssland blir skyldigt sitt grannland efter alla skador man orsakar genom det pågående angreppskriget. Detta krig är i uppenbar strid med vad stater har rätt att göra mot varandra, den saken kan ingen betvivla.
Så varför beslagtas då inte pengarna och lämnas till Ukraina om saken är så klar? Då skulle ju vi europeiska länder slippa en stor del av den finansiella börda som det innebär när vi hjälper Ukraina med våra skattepengar.
Problemet är att folkrätten – de regler som gäller mellan stater – inte är ensam på den juridiska arenan. Där finns även civilrätten, den juridik som gäller för personer, företag, banker, organisationer m.fl. Den juridiken gäller även för stater när de uppträder i ett sammanhang där de lika gärna skulle kunna vara t.ex. organisationer eller företag. Om en stat sätter in pengar på en bank gäller i princip samma regler som om pengarna hade satts in av någon annan. Staten har t.ex. rätt att få ut pengarna enligt de villkor som gällde när pengarna sattes in. Banken kan inte säga till Ryssland att ”nej, de pengarna är beslagtagna av EU, så de kan ni tyvärr inte få tillbaka”. Banken måste betala.
Det är denna juridiska kollision mellan folkrätt och civilrätt som är den huvudsakliga orsaken till att de ryska pengarna med stor sannolikhet aldrig kommer att beslagtas. Det finns ändå en viss chans att det kommer att ske, för i princip kan EU lagstifta på ett sätt som skapar en skyldighet för bankerna att lämna pengarna till t.ex. EU (f.v.b. till Ukraina) i stället för till Ryssland. Men allt talar för att de politiska svårigheterna att skapa en sådan reglering är oöverkomliga.