Söndagsbetraktelse nr 572

Onsdagen den 13 maj fyllde Sverige främste jurist Bertil Bengtsson 100 år. Han hyllades på Juridicum i Uppsala med tal och festligheter. Ungefär 100 personer var med, och hjärtligare hyllningar får man nog leta efter. Bertil är oerhört omtyckt, och han är värd vartenda beundrande ord.

För att ta ett par exempel på hans storhet som jurist och människa: Sedan han fyllde 90 har han kommit ut med 20 böcker, antingen nya sådana eller nya upplagor av gamla. (Hur sjutton är det möjligt?) Och många vittnade om hur de har en känsla av att just de är kanske allra viktigast för Bertil. (Hur gör han för att få oss att känna så?)

När jag var JK anlitade jag Bertil för att göra en utredning om den s.k. Neurosedynskandalen, som inträffade i Sverige under det tidiga 1960-talet. Läkemedlet neurosedyn ledde då till att några hundra barn föddes med allvarliga missbildningar och blev handikappade för livet. Nu begärde några av dem skadestånd av staten för att dåvarande Medicinalstyrelsen inte hade haft tillräcklig kontroll över läkemedlet. De hade många år tidigare fått stora skadestånd av det ansvariga läkemedelsföretaget Astra, men de tyckte nu att staten inte borde komma undan sitt ansvar.

Bertil kom i sitt utlåtande fram till att det inte fanns någon skadeståndsskyldighet för staten och att ett eventuellt skadestånd dessutom var preskriberat. Men han menade att JK ändå borde föreslå regeringen att betala ut 250 000 kr till var och en av de sökande, ”ex gratia” som man säger (jfr den ansökan som de båda läkare som har anklagats för mordet på Catrine Da Costa just gjort till regeringen). Till mig sa Bertil att 250 000 kr nog egentligen var för lite. Men det kunde vara bra om regeringen fick visa sig generös genom att höja beloppet.

Sagt och gjort. Jag föreslog 250 000 kr och regeringen höjde till 500 000. Såvitt jag vet var alla nöjda, och både JK och regeringen fick positiv press.

Om jag gillar och beundrar någon person mer än någon annan så är det Bertil Bengtsson.