Söndagsbetraktelse nr 582
Gustaf Lambert Petersson var född 1849 i Locknevi i Småland, hans hustru Matilda 1854 i Björsäter i Östergötland. Gustaf kom till Björsäter som dräng och träffade Matilda. De gifte sig och fick sitt första barn Selma 1875. Familjen bodde sedan i alla år på olika gårdar i byn Drängsbo i djupaste Östergötland. Byn tillhörde först Björsäters socken, sedan Yxnerum. Det sista av de elva barn som överlevde föddes 1903, Folke hette han.
I början av 1900-talet tog syskonen efternamnet Lamberthz. Den sjätte i syskonskaran var min farfar Einar, han föddes 1888. Under några år bodde han och farmor Helga med de fyra barnen på Väddö. Min pappa Lasse föddes där 1917.
Under ett par dagar den gångna veckan har min syssling Hans Lamberthz och jag rest runt i Östergötland och ”släktforskat”. Hans farfar hette John och var den nionde bland syskonen, född 1896. I samband med att John besökte sin åtta år äldre bror Einars familj på Väddö träffade han sin blivande hustru Berta och blev kvar på ön i Roslagen livet ut. Farfar och farmor flyttade därifrån efter några år och bosatte sig i Opphem, sex mil från Drängsbo.
Vår ”släktforskning” har mestadels bestått av besök i kyrkor, på kyrkogårdar, på gårdar och i stugor. Och av komplettering allteftersom av det dokument som vi har satt ihop om släkten. Intressantast har det blivit när vi har träffat personer som haft koppling till någon i vår släkt, bl.a. en kvinna i Linköping som kunde bekräfta var Folke hade sin livsmedelsbutik (på Klostergatan) och en kvinna i Opphem som bl.a. kunde visa oss den sten på marken där Folke slog i huvudet när han ramlade från ett träd och omkom 1976.
Det kanske allra mest tillfredsställande var när en kvinna i Drängsbo på fredagen kunde visa oss till det lilla hus där Gustaf och Matilda bodde från 1899 tillsammans med de barn som då ännu bodde kvar hemma. Det hette Melby, det var allt vi visste. Kvinnan visste genast var det låg. Så nu fick vi se det, och det kändes lite magiskt. Familjen var ganska fattig, men de hade så småningom råd att köpa sig detta lilla hus (se bilden). Där bodde farfars mamma kvar till sin död 1950.
Och varför skriver jag detta? Jo, mest för att säga att släktforskning av detta enkla slag är en väldigt trevlig syssla som jag gärna rekommenderar.