Dan Josefsson skriver på nytt om Quickärendet (AB 22 maj). Jag brukar inte kommentera alla hans fel. Men låt mig göra det den här gången.

Är möjligen hans artikel en av de mest avslöjande som någonsin har publicerats i en svensk tidning?

1. Det är enligt Josefsson en osanning när jag enligt honom påstår att Sture Bergwall skulle ha beviljats resning och friats från morden därför att han tagit tillbaka sina erkännanden. Men jag har aldrig påstått att Bergwall friades ”därför att han tagit tillbaka sina erkännanden”. Han friades framför allt därför att åklagarna gjorde en annan bedömning av bevisningen och därför lade ner åtalen.

2. Dan Josefsson skriver att det avgörande för att Bergwall friades var att advokaten visade att de bevis som fällde Quick i rättegångarna var påhittade. Men varför nämndes då inte ”påhitten” av någon av resningsdomstolarna?

3. Enligt Josefsson ljög Christer van der Kwast, Seppo Penttinen, Claes Borgström och andra i rättegångarna. Något belägg ger han förstås inte.

4. Att tingsrätterna blev lurade under rättegångarna är enligt Josefsson ”helt klarlagt”. Men varför säger då domarna i dag att de inte anser sig ha blivit lurade? Och varför kommer inte Josefsson med något exempel?

5. Josefsson fortsätter: ”Bergwalls absurda mordhistorier redigerades och tillrättalades, alibin mörkades, förhör som talade för att Bergwall är oskyldig gömdes undan utan att diarieföras.” – Inget ”redigerades” eller ”tillrättalades” på något annat sätt än som alltid sker när åklagaren tar fram det viktigaste i utredningarna. Inget alibi mörkades. Vad Josefsson avser är säkert ett påstått alibi om att Bergwall arbetade i sin kiosk. Men det var långt ifrån något alibi (se min bok Quickologi på s. 289). Och inga förhör ”gömdes undan”. Vad Josefsson avser är förmodligen förhör med syskonen som helt korrekt lades i den s.k. slasken.

6. Josefsson skriver: ”Problemet är att antingen har Lambertz bevis plockats sönder under resningsprocessen eller också rör det sig om påhitt utan någon som helst koppling till morden.” –Inget bevis ”plockades sönder” och det fanns inte något ”påhitt utan koppling till morden”. När Josefsson ska visa exempel nämner han följande (p. 7–15). Häng med nu.

7. ”Sågen hittades inte alls där Bergwall ’sagt att den skulle finnas´.” – Jo, ett sågblad hittades med metalldetektor den 21 maj 1997 sedan Bergwall dagen före sagt att den kunde finnas i närheten av den plats där han hade styckat kroppen efter den lilla flickan.

8. ”Inristningen i björken gjordes troligen av en älg och återfanns inte där Bergwall påstått.” – Inristningen kan beskådas på min hemsida www.goranlambertz.se, i Extramaterialet under ”Inristningen – skisser och bild”. Ser den ut att vara gjord av en älg? Den hittades på en plats som Bergwall hade beskrivit på ett påtagligt rättvisande sätt och även ritat en skiss med en ring. Där visade det sig att inristningen fanns. Experter daterade den år 1997 till sannolikt den aktuella sommaren, nio år tidigare.

9. "Sökhunden Zampo markerade för ’lik’ på minst 59 platser och aldrig där Bergwall pekat.” – Hunden markerade på åtskilliga ställen där Bergwall pekat – på marken eller på kartor eller skisser. Den markerade ”fel” bara en enda gång.

10. ”Testet som påstods visa att Bergwall visste tio gånger mer om två norska mord än en testgrupp som läst om morden i tidningarna är värdelöst bland annat därför att mordutredarna svarade på testfrågorna i Bergwalls ställe.” – Testet har gjorts av en professor och godkänts av en annan professor. Om man läser förundersökningsprotokollen ser man att påståendet att mordutredarna svarade på frågorna är falskt.

11. ”Bergwall uppgav inte fler ’detaljer’ om Bosvedjan och Fjell än man kan förvänta sig av någon som vallats i områdena, och gissade dessutom fel hela tiden.” – Varför skrev då domstolen så här beträffande Fjell: ”Genom den utredning som förebringats rörande Fjell – där Thomas Quick beskrivit detaljer angående mordet, några delvis unika för platsen vid tiden ifråga – kan det rimligen inte förhålla sig på annat sätt än att Thomas Quick varit där vid tiden för eller i nära anslutning till Thereses försvinnande.”

Och beträffande Bosvedjan: ”Tingsrätten finner sammantaget att Quick i utredningen lämnat ett flertal uppgifter som ger stöd åt hans påstående att han befunnit sig i Bosvedjan vid tiden för Johans försvinnande. Ingenting har i utredningen framkommit som vederlägger Quicks uppgift att han varit i området eller att han tagit med sig Johan därifrån på det sätt han berättat.”

12. ”De ’kroppsliga egenheterna’ hos Therese och Johan berättade Bergwall om först efter serier av ledande frågor.” – Bergwall berättade att flickan astmaandades, att hon hade en ärrbildning och att hennes framtänder hade vuxit ut längre än tidningsbilder visade. Allt detta sa han utan att någon annan hade fört saken på tal. Hur får man fram sådant med ledande frågor om man inte känner till egenheterna?

Bergwall berättade vidare om två kroppsliga förändringar hos pojken utan att någon lett in honom på saken. Polisen kände inte ens till egenheterna utan fick fråga mamman. Josefssons påstående att dessa uppgifter kom till genom ledande frågor är gripet ur luften. Hur skulle sådant över huvud taget gå till?

13. ”Han hittade inte alls till fyndplatserna utan behövde massor av hjälp.” – Fråga de personer som var med. Vill Josefsson få oss att tro att åklagare, poliser (även norska) och advokater skulle ljuga samfällt om vad de var med om vid flera olika tillfällen?

14. ”Den kraschade bilen och mannen som begick självmord saknar koppling till morden.” – Bergwall berättade att bilen kraschades för att det fanns spår i den efter ett mord. Och han berättade att mannen begick självmord för att han inte kunde stå ut med att ha varit med när en pojke hade dödats. Hur menar Josefsson att detta ”saknar koppling till morden”?

15. ”Man hittade inte alls ’ytterligare ett sågblad efter Bergwalls anvisningar’. – Låt gå för att ”anvisningar” går för långt. Men polisen hittade en såg med metalldetektor den 14 juni 1994 i närheten av den plats där Bergwall i ett par förhör tidigare hade sagt att han använt en såg för att stycka en pojkes kropp.

16. Josefsson skriver att jag aldrig sett det dokument ”som avslöjar att Penttinen faktiskt tipsade Bergwall om var Zampo markerat, så att han kunde anpassa sina mordhistorier till markeringarna”. Dokumentet i fråga – som jag inte hade sett, det är sant – finns på min hemsida (se ovan) i Extramaterialet till boken, under rubriken ”Dokument angående hundsöken”. Seppo Penttinen har själv skrivit och förklarat hur det gick till (Expressen 20.5):

Man besökte området för att Bergwall hade sagt att han hade hanterat kroppsdelar efter två pojkar där. Han påvisade en strandremsa på 25-30 meter. Vid detta strandavsnitt markerade hunden kraftigt ett par veckor senare, bl.a. mot den sten där Bergwall senare sa att han suttit och hamrat sönder ben. Ett par dagar efter hundmarkeringen fick Bergwall se en fotosammanställning som täckte en större del av strandlinjen. Enligt det aktuella dokumentet informerades han om att hunden markerat inom det område som fotona visade. Bergwall frågade om den hade markerat i vattnet, vilket bekräftades. Han började då gråta och ville omedelbart åka till platsen igen.

Om Aftonbladet vill, ska jag gärna skriva en artikel om några av de allvarliga vilseledanden och fel som finns i Dan Josefssons bok Mannen som slutade ljuga. En bra titel för övrigt.