Att retas med yttrandefriheten

Jag har en jobbig granne och ville testa honom lite. Jag tog några kort på honom i smyg och arrangerade dem med hjälp av datorns fotobehandlingsprogram. De färdiga fotografierna blev inte så trevliga för honom, om jag säger så. Några satte jag upp på stolpar och träd i kvarteret. Då tömde han ut sina skräppåsar på vår trappa. När jag satte upp de allra elakaste fotografierna började han hota.

En annan granne har en femårig son. Han ville se hur långt det gick att driva grabben genom att förödmjuka och reta honom. Han började säga en massa elakheter åt pojken, som blev alldeles förtvivlad, slogs och skrek. Pappan fortsatte såra grabben, som blev alltmer desperat. Till sist fick mamma gripa in och stoppa kriget mellan far och son.

Så var det en konstnär som bestämde sig för att testa yttrandefrihetens gränser genom att provocera. Han gjorde en rondellhund som liknade profeten Muhammed och fortsatte sitt konstprojekt genom bland annat teckningar och uttalanden. Många muslimer kände sig kränkta. Häromdagen var konstnären i Uppsala och höll en föreläsning. Där blev han attackerad av några åhörare. Några dagar senare utsattes hans hem för en mordbrandsattack.

Yttrandefriheten är vår kanske viktigaste frihet. Den är inte gränslös, man får t.ex. inte förtala andra på ett oförsvarligt sätt och inte hetsa mot folkgrupper. Inte heller får man slå sönder fönsterrutor eller cyklar under åberopande av att dessa yttranden är led i en konstinstallation eller politisk manifestation och därför tillåtna.

Men i princip får allt yttras, inte minst i konsten. Denna frihet måste värnas till varje pris. Den krävs för att samhället ska vara verkligt öppet, för att makthavare ska kunna granskas effektivt och debatten flöda fritt.

Lars Vilks har testat yttrandefrihetens gränser. Därmed har han startat en nyttig och intressant debatt. Den är intressant inte minst därför att många debattörer – som alla förespråkar en stark yttrandefrihet – har hamnat i helt olika ståndpunkter. Gör Vilks yttrandefriheten en tjänst genom att påvisa dess gränser, eller hotar han friheten genom att missbruka den?

Om det är rätt eller fel det som Vilks gör är inte lätt att säga. Men en sak är klar: Det måste vara tillåtet. Och lika självklart är att samhället måste mobilisera sina resurser för att skydda honom mot hot och våld.

Frågan är bara hur ska det bli stopp på bråket mellan mig och min granne. Och om det var rätt av mamman att ingripa för att mäkla fred när pappan förödmjukade sonen.

Det är bra att testa gränser. Men även testandet bör nog ha gränser. Kanske är det ibland bäst att vara snäll och visa respekt. Inte för att man annars riskerar hot och våld, utan just för att det är ett bättre sätt att vara, människor emellan. Möjligen även i konsten.