Rättsstatens värde
När jag var i Costa Rica nyligen träffade jag en 67-årig svensk tennistränare, Lars Hansson från Ängelholm. Som 15-åring var han en av Sveriges mest lovande spelare och vann bl.a. en juniorklass i Båstad. Nu driver han en liten verksamhet med tre tennisbanor i huvudstaden San José.
För några år sedan köpte Lars en bit mark i närheten av tennisanläggningen för 25 000 dollar. I dag är den värd i runda tal fem gånger mer, alltså en knapp miljon svenska kronor. Men efter en tid upptäckte Lars att en annan person också hade köpt marken. Den tidigare ägaren hade sålt den två gånger.
Efter ett antal turer stämde Lars säljaren till domstol för att få sin rätt. Han anlitade en advokat, så småningom två. Costa Rica är ett land med krångligt rättssystem och ovanligt många advokater.
I över fem år har nu målet hackat sig fram utan att domstolen kunnat samla sig till ett avgörande. Det har inte ens bestämts en preliminär tid för slutförhandling. Enligt Lars advokater har säljaren ett rykte som skojare med en tudelad strategi: 1. att försöka vinna domaren för sin sak genom ”extraordinära metoder” (t.ex. mutor), 2. att försöka trötta ut motståndaren genom långhalning i olika former. För sådant finns god hjälp att få från vissa advokater utan allvarliga skrupler men med stora guldringar på fingrarna.
När jag träffade Lars hade han just varit på en ny preliminär förhandling i domstolen. Han har kvitto på att han har betalat för marken, men enligt advokaterna ser det ändå dåligt ut. Det fattas någon originalhandling vars betydelse diskuteras i det oändliga. Och advokaterna säger sig säkra på att domaren är ”smord”.
Nu är Lars på väg att ge upp. Han orkar inte tvista längre säger han. Det går ju lika mycket bakåt som framåt. Och målet kostar honom en massa pengar även om hans advokater vill åstadkomma rättvisa och ger rabatt på arvodet. Lars vill flytta hem till Sverige innan han blir för gammal. Visst svider förlusten av marken, men allt har blivit hopplöst krångligt och trögt.
Vi svenskar lever i en fungerande rättsstat, man kan lätt glömma det ibland. Och man inser inte värdet av hederliga domare som jobbar ambitiöst och effektivt förrän man får höra en berättelse om en helt annan verklighet. En verklighet där domstolarna inte klarar sin uppgift, att skipa rättvisa. Den som har pengar, sittfläsk och smarta advokater skipar sin egen rättvisa.
Man undrar hur mycket skada sådant gör för människors samhällssolidaritet och för deras vilja att göra rätt för sig.
Som justitiekansler klagade jag en del på domstolarna i vårt land. Men det är inget tvivel om att de vid en internationell jämförelse står sig starka. Och därmed bidrar de i hög grad till ett gott samhälle.