Extrabetraktelse inifrån

Den här betraktelsen ska man hoppa över om man inte är särskilt intresserad av 1. Anna Kinberg Batra och den process som ledde fram till hennes avgång i augusti 2017, eller 2. mellanvalsåren 2014 – 2018 i allmänhet. Jag kan ändå inte låta bli att skriva några ord om Anna KBs bok ”Inifrån” (utkommen i december 2018) efter att just ha läst den.

För den som är intresserad av 1 eller 2 är boken superintressant. Den är dessutom välskriven och en riktig bladvändare. Det gäller den första halvan. Den andra halvan av boken är, med min syn på saken, ”felskriven”. Den innehåller alldeles för många resonemang som går ut på att visa hur orättvist det var att hon fick gå som partiledare för Moderaterna ett knappt år före valet 2018. Hon kan ha rätt i allt hon skriver, men det är tråkigt att läsa. Och det är det som leder fram till min första reflektion utav tre:

1. Man ska inte argumentera en massa när man skriver en bok, särskilt inte i egen sak. I stället ska man berätta hur det var (eller är) och låta läsaren dra sina egna slutsatser. Det blir oändligt mycket mer effektivt, och intressantare för läsaren. (Jag gjorde själv detta fel när jag skrev min bok Quickologi, då förstod jag det inte men nu gör jag det.)

När man läser Inifrån kan man konstatera att det – om man bortser från hennes egen person – framför allt var två saker som fick Anna Kinberg Batra på fall. Och det leder till min andra reflektion:

2. De två sakerna som framför allt fällde henne (bortsett från hennes person) var a) partiernas fokus på opinionssiffrorna och b) tidningarnas makt. Hon fick inte partiet att lyfta. I den sista opinionsmätningen innan hon anmälde sin avgång fick Moderaterna 18,1 %. Det var inte alls någon katastrofsiffra, men det var för lite för att stoppa den process som redan hade påbörjats med mycket missnöje i moderatleden. I den processen var några tidningar drivande. När bl.a. Aftonbladet och Dagens Nyheter hade bestämt sig för att hon skulle få gå blev all publicitet dålig för henne. Allt hon sa var fel, man valde ständigt ofördelaktiga bilder på henne och hon framställdes som jagad och lite konstig. Det är synd att opinionssiffror och tidningar spelar så stor roll i politiken.

I själva verket var Anna Kinberg Batra mycket kunnig och kompetent, dessutom politiskt skicklig. Men hon skriver själv att hon ansågs ”för allvarlig”. Det är framför allt det uttrycket hon använder, och det är det som leder till min tredje reflektion.

3. Var inte detta en missuppfattning? Det var väl inte det att hon ansågs ”för allvarlig” som var felet, utan snarare att hon var lite stel på ett sätt som gjorde att hon inte riktigt kändes naturlig och nära? Hon utstrålade ingen värme. Om jag har rätt i detta, och om hon inte hade klart för sig att det var det som var felet, var det då inte väldigt konstigt att hon inte fick höra det tydligt? För i så fall hade hon väl kunnat ändra på det, i varje fall till stor del? Det hade i alla fall funnits större möjligheter om hennes medhjälpare verkligen hade gjort klart för henne var felet låg.

Jag kan ha fel i det sista. Men det var det som fick mig riktigt fundersam när jag läste boken. Jag kan annars verkligen rekommendera den, särskilt den första halvan som sagt. Och särskilt kan jag rekommendera den för alla som är intresserade av Anna Kinberg Batra och den process som ledde fram till hennes avgång i augusti 2017, och/eller mellanvalsåren 2014 – 2018 i allmänhet.