Söndagsbetraktelse nr 162

Vad är fusk? Jo, det är t.ex. om en fotbollsspelare filmar för att försöka skaffa sig och laget en straffspark. Eller om den som ska skriva en tenta tar med sig böcker med massor av hjälpsamma understrykningar fast inga understrykningar är tillåtna. Eller om en forskare uppger att den vetenskapliga studien bygger på 5000 enkätsvar fast det bara är 500.

Men hur är det om ”fusket” saknar betydelse? Till exempel om en spelare lägger bollen en centimeter för långt fram vid en frispark, om det finns en enda liten betydelselös understrykning i en av böckerna, eller om forskaren hade 4999 enkätsvar när hen sa att det var 5000?

Ett rent misstag är inte fusk. Men låt oss utgå från att personen är medveten om regelbrottet. Är det då fusk att bryta mot reglerna på ett sätt som saknar all betydelse? Enligt Wikipedia är fusk ”metoder för att skaffa sig otillåtna fördelar på sätt som bryter mot skrivna eller oskrivna regler”. Och detta är nog grundläggande: ”för att skaffa sig otillåtna fördelar”.

Frågan om vad som är fusk och vad som inte är det kan ha ganska stor betydelse. Alla föräldrar känner nog igen sig i frågan om vad man ibland ska säga till sina barn.

I vetenskaplig forskning är frågan ofta aktuell. Där talar man om ”oredlighet i forskning”. I dag finns inte någon definition av detta uttryck, men en utredning från 2017 föreslår att denna definition tas in i lagen: ”allvarliga avvikelser från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning”.

För en vecka sedan fällde Uppsala universitet seniorprofessorn Tanja Tydén (kvinnors och barns hälsa) för oredlighet i forskning. Hon hade angett att 3390 personer ingick i en vetenskaplig studie som hon och andra redovisade i en tidskrift. Men ett av enkätsvaren hade av misstag räknats två gånger, så i verkligheten var det bara 3389.

Jag trodde att det måste vara något fel i Upsala Nya Tidning, så jag beställde beslutet och läste. Men jodå, det stämde. Alla hade varit överens om att felet saknade betydelse, men Tanja Tydén hade varit medveten om felet när hon och några andra forskare lät publicera artikeln. Hon motiverade den uteblivna rättelsen med att felet inte spelade någon roll. Varför hon inte ändå lät rätta det vet jag inte, men jag antar att det hade varit en del besvär.

Det var alltså fråga om en medveten förvanskning, om än i liten skala. Klart i strid med god forskningssed. Men den fråga som jag intresserar mig för är om det var ”oredligt”, alltså ”fusk”.

Jag tycker att det inte bör kallas för fusk om man lägger fram bollen en centimeter, inte heller om man går till tentan med en betydelselös understrykning i boken. Och då bör det inte heller kallas för oredlighet om forskaren låter bli att rätta ett betydelselöst fel i en vetenskaplig artikel. Nonchalans, visst, men inte fusk eller oredlighet. Dessa ord bör reserveras för ”att skaffa sig en otillbörlig fördel” (jfr Wikipedia) eller ”allvarliga avvikelser” (jfr 2017 års utredningsförslag).

För hur ska man annars säga till sina barn?

Tanja Tydén borde ha klandrats för bristande forskningsetik, men inte stämplats som fuskare. Är det inte egentligen ganska självklart?