Söndagsbetraktelse nr 209
Med anledning av några nyheter i veckan finns det kanske skäl att göra tre juridiska klarlägganden.
1. Angående ett eventuellt åtal mot Peter Lundgren (SD): Sexuellt ofredande faller under allmänt åtal, och Peter Lundgren kan därför åtalas även om kvinnan i fråga inte vill det. (Det har klarlagts av flera sedan tidigare.) Eftersom det hon sa på telefon om händelsen finns inspelat är det mycket som talar för att bevisningen räcker. Sexuellt ofredande föreligger om man ”genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet”. Och så tycks det ha varit. Det som kan rädda Peter Lundgren från åtal är då om åklagaren anser att det är skäl för s.k. åtalsunderlåtelse. Eftersom det rör sig om ett bötesbrott, får åklagaren avstå från att åtala om inget ”väsentligt allmänt eller enskilt intresse” åsidosätts. För det beslutet får det sannolikt avgörande betydelse att kvinnan inte vill driva saken.
2. Angående Gardet: Några kvinnor med Cissi Wallin i spetsen har skapat en sajt som bl.a. ska berätta om män som anklagas för våld, hot, trakasserier och sexuella övergrepp. Sajten kallas Gardet. Cissi Wallin har bl.a. sagt: ”Generellt tycker jag och Gardet att svenska medier är för fega. Pressetik är jätteviktigt, men det finns en etik åt andra hållet som är minst lika viktig.” Men anklagar man någon utan att ha ”skälig grund” för anklagelsen är det brottsligt: förtal eller grovt förtal. Och det är ofta brottsligt även om anklagelsen är sann eller man har skälig grund för den; man klarar sig då från att dömas bara om det är ”försvarligt” att offentliggöra anklagelsen. Och då är man ute på tunn is.
3. Angående Martin Kragh, Aftonbladet och JK: Justitiekansler Mari Heidenborg har fått kritik i bl.a. Expressen för att hon inte inledde förundersökning mot Aftonbladet för förtal på grund av tidningens anklagelser och insinuationer mot forskaren Martin Kragh. Kritiken riktar in sig på att hon inte ansåg att det fanns ett allmänintresse i att beivra anklagelserna. Det borde hon ha förstått att det gjorde, säger kritikerna. – Jag har inte sett beslutet, men enligt uppgift var det inte motiverat. Jag känner mig då ganska säker på att det inte handlade om en bedömning av allmänintresset, utan att det i stället var så att JK inte ansåg att det som hade skrivits var brottsligt. Och det är säkert riktigt. För det värsta som Aftonbladet skrev tycks ha varit det här: ”Enligt läckta dokument som brittisk press tar på allvar, misstänks Martin Kragh arbeta för främmande makt, närmare bestämt den brittiska underrättelsetjänsten. Om det stämmer, hyser Expressen en medarbetare som säljer (falsk) information om sina landsmän.” Detta är med ganska stor säkerhet inte förtal, inte heller att Aftonbladet har påstått att Martin Kraghs agerande är ”ett demokratiskt problem”.
Jag försvarar inte Aftonbladets insinuationer om Martin Kragh. Tvärtom tycker jag de är klandervärda. Men inte brottsliga. De som anser att JK har gjort en felaktig bedömning av allmänintresset av ett åtal är alltså fel ute. Man får inte väcka åtal för något som inte är brottsligt.