Söndagsbetraktelse nr 210

Under rubriken ”Norbyborna trodde knappt sina ögon” hade Upsala Nya Tidning i veckan en artikel om en bäver som överraskade några Uppsalabor genom att knata runt i deras villatomter, långt ifrån något vattendrag. Artikeln avslutas med detta stycke:

”Det är inte första gången i år som en bäver syns i centrala Uppsala. I början av april syntes en bäver på Bäverns gränd i centrala Uppsala.”

Om vi bortser från att detta inte var särskilt snyggt skrivet (två meningar i rad som slutar med samma tre ord, det är fult), så var det ju ganska kul. En bäver på Bäverns gränd, jag skrattade högt. Vilken jäkla tillfällighet!

Tills jag insåg att jag hade blivit lurad. Tidningen behagade förstås skämta. Eller kanske var det reporterns (David Rydell) eget skämt. För inte sjutton skulle det ha dykt upp en bäver just på Bäverns gränd, det var helt enkelt för bra för att vara sant. Och i början av april!

Eller? Luras man verkligen i en nyhetsartikel i slutet av maj? Jag kollade tidningen för den 1 april, där fanns inget om någon bäver. Men det avgör förstås inte saken (skämt eller allvar), det kunde ju vara ett retroaktivt aprilskämt. Finns det sådana? Jag lusläste tidningen samma dag som artikeln var införd, och dagen efter. Om det var ett skämt borde man väl dementera, som tidningarna brukar med aprilskämt. Men inget.

Så just nu vet jag inte vad jag ska tro. Och man vill ju inte göra bort sig genom att fråga.

PS Saken har fått sin lösning. Johanna Lambertz mindes en nyhet från den 9 april (se hennes kommentar på Facebook till betraktelsen). Det var verkligen en bäver på Bäverns gränd. Och på internationella bäverdagen dessutom! Ibland överträffar verkligheten dikten. Det visste vi visserligen redan, men ibland är det svårt att tro det vi vet.