Söndagsbetraktelse nr 223
Min andra vecka i USA har bestått av resande i Idaho, Wyoming, Montana, North Dakota och South Dakota. Jag har hittills besökt sju stater, varav sex har varit nya för mig. Höjdpunkterna under veckan var ett besök i Yellowstone National Park och en härlig vindlande bilfärd över Klippiga bergen. Överdådig natur, fantastiskt vackert. Och väl omhändertaget, USA är bra på naturskydd. Jag har också besökt tre huvudstäder, Boise i Idaho, Bismarck i North Dakota och Pierre i South Dakota. Från och med i går och till den 30 september reser jag ensam.
Ett av mina ämnen för enkla studier under resan rör vårt klart största samhällsproblem i Sverige: de kriminella grupperingarna och det våld som de utövar i förorterna och storstäderna (p. 6 på listan i söndagsbetraktelse 221). Vi måste komma till rätta med våldsvågen och den försämrade tryggheten.
Jag har ställt frågan hur det ser ut här i USA i dag med ungdomsgäng, våld och otrygghet i och kring storstäderna. Ett representativt svar är, vågar jag säga, att det visst finns problem men
1) att det är klart bättre i dag än det var under delar av 1900-talet,
2) att det inte i dag (som i Sverige) finns någon tydlig koppling till ungdomsgäng med ursprung i senare års invandring och
3) att de kriminella gängen i USA traditionellt har varit etniskt homogena.
Svaret är ganska naturligt med hänsyn till den bakgrund USA har som smältdegel för invandring men där integrationen nästan helt har fått sköta sig själv. Under första hälften av 1900-talet var den organiserade kriminaliteten bland vissa invandrargrupper ett mycket stort samhällsproblem. Den italienska maffian var störst och värst, men en negativ gängbildning fanns i flera andra grupper. I dag anses det salvadoranska gänget MS 13 vara värst. Det har sitt ursprung i Los Angeles på 1970-talet och finns i dag i bl.a. New York, Los Angeles och Washington DC. MS 13 utmärker sig genom mord och tortyr med utstuderad grymhet. Även de afro-amerikanska gängen Crips och Bloods är ökända.
USA skiljer sig så mycket från Sverige på detta område att det tycks svårt för oss att dra någon lärdom av detta lands erfarenheter. Å andra sidan är det här i USA som de flesta och värsta erfarenheterna finns. Möjligen kan det ses som lite hoppingivande att de kriminella gängen tenderar att förlora sin betydelse över tid. Den italienska maffian finns nästan inte längre i USA, i varje fall är problemen långt mycket mindre än under första hälften av 1900-talet. Och samma utveckling har man sett hos andra invandrargrupper där det funnits gäng som ägnat sig åt brott (t.ex. irländska, judiska, kinesiska, mexikanska, jamaicanska och ryska).
Men även i dag förekommer det dödliga kriminella uppgörelser i USA, och så pass ofta att de i regel bara blir till en notis i tidningen.
Jag har frågat personer i USA om de, utifrån landets erfarenheter, har några goda råd att ge oss i Sverige om hur vi ska komma till rätta med det samhällsproblem vi har med kriminella gäng. Bland de svar jag fått har jag fastnat för detta, som jag uppfattade som seriöst och genomtänkt:
Gör inte några överdrivna försök att integrera den första generationens invandrare, och kämpa inte överdrivet hårt mot segregering av bostadsområdena. Satsa i stället på den andra och tredje generationen genom att se till att de får allt möjligt stöd i förskolan och skolan. Det viktigaste är att de får chansen att känna framtidstro och samhörighet med det svenska samhället. Överväg att ge alla som föds i Sverige, och vars föräldrar har uppehållstillstånd, svenskt medborgarskap från födseln. Sådant ”birthright citizenship” har tjänat USA och integrationen där väl.
Tja, kanske …