Begravningar, Bo Wahlstrand, Bön, Fader vår, Gud, Religion, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 267

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 5 juli 2020

Min tredje begravning på fem veckor. Den här gången Bo Wahlstrand, min käre kamrat från en gemensam fotbollsledartid 1981–87. En underbart god och generös människa som alltid såg möjligheter och aldrig sa nej. Som det var fantastiskt att slå en signal till, för att han alltid verkade glad att man ringde. Eriksbergskyrkan och Gamla kyrkogården i Uppsala, restaurang Plock i Dragarbrunn.

 

Förr läste jag inte med i Fader vår. För jag trodde verkligen inte på en Gud i himmelen, och då vore det väl hyckleri. Men på senare år har jag läst med i bönen, och jag gjorde det på Bosses begravning. Inte för att jag tror på en Gud i himmelen. Och inte av respekt för dom som tror (vilket jag förstås ändå har). Utan för att bönen är vacker och ger gemenskap. Och för att den har ett viktigt budskap.

 

Men är det inte fel ändå att läsa orden så som de är skrivna? Det står ju så här, i den översättning som alltjämt används för det mesta:

 

Fader vår som är i himmelen,

helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike.

Ske din vilja,

såsom i himmelen så ock på jorden.

 

Vårt dagliga bröd

giv oss i dag.

Och förlåt oss våra skulder,

såsom ock vi förlåta

dem oss skyldiga äro.

 

Och inled oss icke i frestelse,

utan fräls oss ifrån ondo.

Ty riket är ditt.

Och makten och härligheten,

i evighet. Amen.

 

Den är riktad till en Gud, någon som kan lyssna och har makt att göra saker. För mig är det självklart att det inte finns någon sådan Gud. Och ändå tycker jag inte att det är fel att läsa så. För vi som inte tror på en Gud i himmelen kan läsa orden symboliskt. Och mena något betydelsefullt. Vi som tror på kärleken, nåden och förlåtelsen – som vi kan kalla Gud om vi vill – samlar oss i orden till ett budskap. Vi talar till oss själva och till varandra. Och vad vi menar är ungefär det här:

 

Kärlek och nåd,

uppfyll våra liv.

För undan det onda

och läk det som gått fel

bland människorna på jorden.

 

Låt alla få sin del

av det som vi kan skapa.

Förlåt oss våra skulder,

så som ock vi ska förlåta

dem oss skyldiga äro.

 

Och gör oss generösa,

och fräls oss ifrån ondo.

För jorden bär vårt liv.

Och makten och härligheten,

i evighet. Amen.