Söndagsbetraktelse nr 272
Att resa utomlands i coronatider är som alla vet inte någon självklarhet, snarare tvärtom. Jag fick ställa in en länge planerad resa till Hongkong i juli, dessutom en resa till Split i maj. Utläggen för boende har jag fått återbetalda, utläggen för flygresor inte – i varje fall inte ännu.
Men när Grekland öppnade sina gränser för bl.a. oss svenskar i slutet av juli blev det en resa till Kreta. Och här är det precis som vanligt (säger jag som bara har varit här en gång tidigare …) med skön sol, härliga havsbad, fantastiska vyer och vänliga människor. Att smittan lurar bakom knuten påverkar resan framför allt genom 1. att grekiska staten kräver att resenärerna fyller i en detaljerad s.k. PLF (passenger locator form) och 2. att man då och då måste bära munskydd. Det senare gällde under hela flygresan, och här på Kreta måste man dessutom ha munskydd i affärer.
Jag ska inte ge mig in i munskyddsdebatten, bara konstatera att de små trasorna är rätt så jobbiga att ha för munnen under mer än en kortare stund. Framför allt för att det blir varmt och svettigt. Men det är förstås sånt man får tåla.
Tio restauranger har vi hittills betygsatt på en skala från 1 till 10. Den bästa har fått 7,25, så vi har ännu inte haft någon riktig hit även om restaurangerna genomgående är rena och trivsamma, utsikten ibland fantastisk, servicen vänlig och maten god.
Betyg sätts även på bad i havet, fyra hittills. Där har konkurrensen varit hård med en eller två riktiga höjdare. Elafonisos på sydvästra spetsen av ön är fantastiskt men väldigt folkfullt (7,25). Allra bäst har hittills varit stranden i en liten vik i Stavros på halvön Akrotiri längst i norr. Inga vågor, härlig sand, inte så många människor, underbart vackert, lagom långgrunt. Det blev 8,5. Akrotiri är för övrigt mycket väl värt en rundtur med bl.a. fantastisk utsikt mot Chania, Kretas näst största stad. Där är kvällarna i hamnen (med restauranger, små affärer, hästdroskor, en moské och en fyr) betagande.
Att resa i coronatider innebär förstås ett visst risktagande. Men annars är det lika härligt som vanligt.