Söndagsbetraktelse nr 322

I veckan bröt min sju år gamla MacBook Air ihop efter en del sjukdomstecken på senare tid. Nu följde jag ett par varningar som datorn gett mig och raderade några appar. När jag skulle tömma papperskorgen fick jag beskedet att det inte gick, för att skivan var full. Då stängde jag av datorn för att starta om den. Och sedan dess har jag inte kunnat öppna den. Det betyder att det finns ett antal dokument, och ändringar i dokument, som jag nu inte kommer åt. Ett serviceföretag har haft datorn inne för undersökning men inte kunnat lösa problemet.

Jag är extremt beroende av min dator och bestämde mig för att köpa en ny trots att det svider en del ekonomiskt. Inte heller den som installerade min nya dator kunde hjälpa mig att komma åt dokumenten i den gamla. Vi får se om det serviceföretag som jag lämnar den till på tisdag lyckas bättre.

Jag hade inte haft någon automatisk backup på datorn sedan serviceavtalet löpte ut för 3-4 år sedan. Men gudskelov gjorde jag en manuell backup av nästan hela datorn till en extern hårddisk så sent som den 12 juli; den tidigare hade jag gjort för över ett år sedan. Så det var inte så mycket som försvann trots allt. Och kanske kommer allt tillbaka på tisdag.

Sensmoral (tror jag):
1. Behåll inte din dator så länge som sju år om du använder den jämt.
2. Gör antingen automatisk backup, eller manuell backup OFTA.

Nu är jag glad för min nya dator, en MacBook Pro. Jag har visserligen inte lärt mig den riktigt än, men den lovar gott.

Och så tänker jag på att det är 40 år sedan jag började jobba på dator. Då, 1981 på Justitiedepartementets utredningsavdelning på våning 8 i Rosenbad, var det än så länge bara två kommittésekreterare som använde dator. Återstående ca 20 hade skrivmaskiner. Men väldigt moderna sådana, visserligen med papperet i valsen men med inbyggd suddningsfunktion.