Söndagsbetraktelse nr 334

Förra lördagen var jag på libanesiskt bröllop i Malmö. En sunnimuslim gifte sig med en shiamuslim, en man med rötterna i Libanon med en kvinna som har sitt ursprung i Irak. Ingen alkohol serverades, men fantastiskt god mat.

Vi var bjudna till kl. 17.00, och ungefär då kom vi. Men ganska ensamma, för den angivna tidpunkten visade sig vara den tid ”då man kunde komma om man ville”. De flesta övriga gäster kom vid 18-tiden, brudparet indansande vid 18.30 ungefär.

En bröllopsfest är kanske inte i och för sig något att skriva en betraktelse om. Men här var det så rasande glatt och energifyllt att åtminstone jag var förbluffad. Otroligt mycket intensitet och ... liv! Och utan alkohol. Det vore nog alldeles omöjligt att åstadkomma på en ”svensk” fest. Och inga generade blickar för att det ”gick till överdrift”, rakt inte.

Vad kan vi lära oss av detta, vi ursvenskar? Inte att vi bör festa utan alkohol, det kommer aldrig att fungera.

Att vi bör vara glada och energifyllda då? Ja, gärna! Faktiskt kan ju även vi vara sådana ibland.

Men kanske kan vi lära oss att släppa loss rejält lite oftare? Låta glädjen och lyckan titta fram lite mer. Le mer, sprida mer värme. Utan för mycket alkohol …