Söndagsbetraktelse nr 359

Medan vi är upptagna av Rysslands invasion av Ukraina och mördandet där, går ryssarna vidare i andra delar av det forna sovjetväldet. Imperiet ska återupprättas.

I det fantastiskt vackra Georgien – som liksom Ukraina ligger i Europa – ockuperar ryska styrkor sedan 14 år två regioner, Abchazien och Sydossetien. När aggressionen påbörjades var ca 80 % av befolkningen där av georgiskt ursprung, men sedan 300 000 människor flytt till andra delar av landet är det bara en liten minoritet kvar.

Så nu är det dags för ”folkomröstning”. I Sydossetien ska den ske om en månad. Där kommer man förstås att få bekräftat att en majoritet av invånarna inte alls vill tillhöra Georgien. De vill i stället vara självständiga med starka band till Ryssland. Så småningom vill de nog återvända till ”den goda ryska modern”.

Se där ett effektivt sätt att ta över en del av ett land. Gå in med trupper och se till att livet blir odrägligt för befolkningen. När tillräckligt många har lämnat, ordna en folkomröstning bland dom som är kvar. Simsalabim.

Med kriget i Ukraina har vi fått lära oss vad vi har att vänta. Så låt oss ge Georgien det stöd som Ukraina fått, och gärna effektivare. Låt ryssarna förstå att resultatet av ”folkomröstningen” i Sydossetien på intet sätt kommer att betraktas som legitimt. Och låt oss i fortsättningen avstå från den sortens utfästelser som höga Natoföreträdare gav angående Ukraina när de snabbt klargjorde att Nato INTE tänkte skydda Ukraina med vapenmakt. Då visste Putin att det var fritt fram att fortsätta aggressionen. Man hade kunnat tänka så som Jens Stoltenberg m.fl. gjorde, men varför säga det?

Harry Truman sa för 75 år sedan att det bara finns ett språk som ryska ledare förstår: maktens. Det mesta talar för att det gäller än idag.