Söndagsbetraktelse nr 388
Det sista avsnittet av SVT:s dokumentär om morden i Appojaure sändes i veckan, och hela dokumentären finns nu på SVT Play. Thomas Quick fälldes 1996 för morden på de båda holländska turisterna men friades många år senare, liksom för övriga mord som han hade dömts för.
Som vanligt när SVT berättar om Thomas Quick framställer man det som självklart att han är oskyldig. Men den här gången tvingas man undanhålla ovanligt mycket.
Kriminalteknikern Jan Olsson deltog vid den rekonstruktion 1995 som föregick den fällande domen. Han uttalar det nu som närmast uppenbart att det inte var Quick som begick morden.
Men inget nämndes om den film i samma ämne som år 1996 sändes i TV4. (För den intresserade finns den här: https://www.youtube.com/watch?v=RTBJDT9T8zs.) Där uttalade sig Jan Olsson på rakt motsatt sätt och sa sig säker på att Quick var mördaren. Det var framför allt två detaljer vid rekonstruktionen som inte kunde förklaras på något annat sätt. Sa han då. Och på samma sätt sa alla andra inblandade poliser, bl.a. de Gällivarepoliser som deltog i utredningen.
Vad var det då som fick Olsson att ändra sig? Någon förklaring till det ger han inte, men han antyder att Quick inför den rekonstruktion då han ”gjorde allt rätt” fick instruktioner av förhörsledaren, Seppo Penttinen, om hur mordet hade gått till och hur han därför borde göra för att framstå som trovärdig.
Det var bara det (1) att Quick i polisförhör långt före rekonstruktionen hade berättat ungefär hur hans angrepp mot tältet hade gått till. Det var innan Seppo Penttinen kände till något alls om detta. Och dessutom (2) var Quicks beskrivning av hur morden gick till så detaljerad och precis att det hade varit omöjligt för någon att ge tillräckliga instruktioner i förväg. Och (3) vilken polis skulle göra sig skyldig till ett så allvarligt tjänstefel? Möjligen någon genomkorrumperad sådan. Den som känner Seppo Penttinen vet att han inte hör till den kretsen.
Dessutom (4) visste Jan Olsson precis lika mycket om eventuella instruktioner till Quick när han berättade i 1996 års dokumentär och när han vittnade mot Quick i tingsrätten.
I SVT-dokumentären lät man också bli att berätta (1) att det fanns mycket stark bevisning för att Quick hade varit i Jokkmokk vid tiden för mordet och (2) att han i polisförhör hade ritat en skiss över mordplatsen som övertygade Gällivarepolisen om att han måste ha varit på plats. Dessutom sa man i dokumentären (3) att den person som Quick sa hade varit med vid mordet hade alibi. Det hade han i verkligheten inte alls och det är lätt att konstatera. För den som vill säga sanningen.
Men det ville inte SVT.