Söndagsbetraktelse nr 391

Så här ser det ut i köket hos mig sedan ett halvår. Det nya kylskåpet till höger, den gamla frysen till vänster.

Häromdagen hade jag besök av en person i generationen efter mig som sa: ”Men varför bytte du inte ut frysen också?” Jag sa att den alltid har fungerat bra och gör så även nu. Svaret blev ett snett leende.

Två frågor uppkommer: 1. Får det se ut så här i köket hos den som i och för sig har råd att byta även det andra skåpet, så att helheten blir snyggare? 2. Om vi ser olika på den saken, är det i så fall på grund av en generationsklyfta, en könsklyfta eller en personlighetsklyfta?

På den första frågan svarar jag ja, fast kanske med viss tvekan. Frysen pajar förmodligen också inom 3–4 år och då hade det på sätt och vis varit rationellt att byta redan nu. Då hade jag ju också sluppit att det ser småtöntigt ut i köket. Men för mig överväger det att jag sparar pengar, resurser och miljö. Om jag tycker att jag i och för sig har råd att lägga kanske 3 000 kr för extrakostnaden att byta nu, då bör jag använda dom pengarna till annat. T.ex. ge till organisationer som hjälper människor i Ukraina eller Somalia.

På den andra frågan svarar jag ”i hög grad en generationsklyfta”. Visserligen kanske lika mycket en könsklyfta eller en personlighetsklyfta, men den är i så fall inte så intressant. Det som är intressant är generationsklyftan. Jag tror att personer i generationen 25–45 år är mer benägna att byta även frysen än vi i generationen 60–80 år. Och det trots att vi har i genomsnitt betydligt bättre ekonomi än dom.

Varför? I första hand konsumtionssamhället förstås. Men i någon mån också konsensussamhället, känslighet, ängslighet, förståelse och moral.

Och observera: Då har jag inte sagt att det nödvändigtvis är vår generation som har "rätt".