Söndagsbetraktelse nr 452
I veckan hade jag tre turdagar i rad. Och efter den tredje händelsen ställdes jag inför ett bedömningsdilemma. Jag tar det från början.
I onsdags hade jag tappat bort mitt kreditkort. Jag letade igenom mina kläder flera gånger (1), ringde en affär där det kanske kunde vara (2), övervägde om jag borde spärra kortet (3), bestämde mig för att chansa på att ingen oärlig person skulle hitta det (4), lärde mig hur jag kan använda kortet där det finns kopierat i min telefon (5) och hittade till sist kortet bakom ICA-kortet i telefonfodralet (6). Slutet gott, allting gott. Och tur!
I torsdags var jag på Willy´s kombinerade post och kiosk i Gottsunda för att köpa ett madrasserat frankerat kuvert. Det var lång kö och kiosken innehåller även en spelbutik, så jag bestämde mig för att spela på någon av kvällens matcher medan jag väntade. Det blev Rosengård – Benfica i Champions League, jag satte 50 kr på resultatet 2–2. Och just så blev det. 931 kr i vinst. Det var länge sedan jag spelade senast, om man bortser från trisslotter som jag köper med jämna mellanrum. Tur!
I fredags var jag tillbaka på Willy´s för att bl.a. hämta ut min vinst. Ännu längre kö än dagen före. Så det blev spel igen. Jag satte 20 kr på fem olika resultat i Sveriges semifinal mot Frankrike i handbolls-EM, bl.a. 27–27, som det blev sedan Frankrike kvitterat i sista sekunden. Min vinst denna gång blev 1 103 kr. Tur! Men nu får jag nog avstå från spel en tid. Allt talar för att jag inte kan vinna igen, på länge.
Bedömningsdilemmat då? Jo, efter Frankrikes kvittering i slutsekunden förlorade Sverige i förlängningen med 34–30. Och därmed missade vi finalen mot Danmark. Tråkigt! Mitt bedömningsdilemma blev: Hade jag avstått från de tre tur-händelserna om Sverige i stället hade vunnit?
Ja, det hade jag definitivt. Det måste nog betyda att jag har det alltför bra.