Söndagsbetraktelse nr 459

Nu är Sverige med i Nato. Och det sägs och skrivs mycket om att vi är säkrare nu än tidigare.

Säkrare. Ja, det har förstås betydelse. Men för mig är skälet för Nato-medlemskapet i första hand ett annat. Och sedan jag blev rimligt medveten om utrikes- och försvarspolitik har jag alltid tyckt att vi borde vara med i Nato av detta skäl:

För att det är RÄTT. Vi demokratiska rättsstater bör samarbeta med all vår kraft mot diktaturer och förtryckarregimer. I denna grundläggande värdekonflikt kan man inte vara neutral. Och då bör man inte heller vara det försvarspolitiskt.

Jag har alltid ogillat det nations-själviska argumentet att ”neutraliteten tjänar oss väl”. Så inåtvänd bör man faktiskt inte vara i världspolitiken.

Så jag är glad för Natomedlemskapet. Men att vi blir säkrare är i grunden en bisak.