Söndagsbetraktelse nr 464

Nu har jag under en vecka vaknat på morgnarna med hjälp av något som heter ”Sleep cycle”. Det är ett sömnregleringsprogram från Apple som bl.a. gör att man vaknar när man sover som lättast.

Jag har nästan alltid brukat ”snooza”, dvs. stängt av väckarklockan (= telefonen) och sovit tio minuter till. Ibland 20. Snoozandet fordrar att jag har telefonen placerad så att jag måste stiga upp ur sängen och stänga av den. Ligger den vid sängen är risken för stor att jag bara stänger av den mer eller mindre i sömnen och somnar om. Och sätter jag inte klockan alls, sover jag mycket längre än jag vill.

Finessen med Sleep cycle är förstås att man vaknar lätt när man gör det på toppen av sömnkurvan = sover som lättast. Och då känner man sig utsövd. Jag har inte somnat om en enda gång under den här veckan utan känt mig redo att stiga upp. Utan att snooza. Väldigt skönt. Den enda nackdelen är att man måste ge programmet en halvtimme att anpassa väckningen till sömnen, så att man därför vaknar lite tidigare än man egentligen hade behövt.

Dessutom får man veta av programmet hur mycket djupsömn resp. lättsömn man har haft under natten, och om man har snarkat eller hostat. Ganska intressant tycker jag. 399 kr kostar programmet för ett år.

Låter jag som en försäljare? Det var inte tanken, men själv har jag i alla fall bestämt mig för att behålla Sleep cycle tills vidare.