Söndagsbetraktelse nr 472
I dag stod valet av ämne för betraktelsen mellan ett allvarligt (varför är inte Ahmadreza Djalali med i fångutväxlingen med Iran?) och ett lättsamt. Jag valde det lättsamma eftersom Djalali nog kommer att diskuteras en del i medierna de närmaste dagarna och eftersom jag säkert inte har något bättre att säga om den saken än många andra. (Men nog tycker jag att han borde ha varit med.)
Den 7 april 2023 ramlade jag på tennisbanan och slog i mitt högerknä, vred det nog lite också. Sedan dess har jag haltat, alltså i över ett år. I början gjorde det rejält ont och jag hade krycka. Sedan har det gått upp och ner, ibland nästan inte smärtat alls och ibland mycket mer. Jag har hela tiden haltat ur sängen på morgonen och känt mig stel i benet och svag i knät.
Två gånger har jag varit hos sjukgymnasten och en gång däremellan har jag röntgat knät. Den första sjukgymnasten ordinerade diverse stärkande rörelser och röntgen ”eftersom det borde ha läkt om det hade varit menisken”. Röntgen visade: ingen skada och ingen artros. Men den andra sjukgymnasten litade inte på röntgenbeskedet om artros utan var ganska säker på att jag hade det. Han ordinerade diverse stärkande rörelser och mycket promenerande.
Upp och ner. Bättre ena dagen och sämre den andra. Jag hade faktiskt gett upp och trott att ett värkande knä får man nog dras med som drygt 70-åring. Läkköttet måste ju ha sina begränsningar i hög ålder.
För en tid sedan var det någon algoritm som hade förstått att jag hade ont i knät och skickat in reklam för diverse behandlingar i mitt internetflöde. Bland annat för en ”Smart knee massager” (se bilden). Jag bestämde mig för att testa den, 1500 kr gick den på. Och den har jag sedan använt fem eller sex gånger sedan den 30 april, inte särskilt intensivt för jag har inte riktigt trott på den.
I veckan upptäckte jag plötsligt att jag inte hade det minsta ont längre. Inte ens när jag steg upp på morgonen. Jag gav mig ut på en löprunda för första gången på flera år för att testa. Knät höll, konditionen var urdålig.
Men nu betraktar jag knät som läkt. Riktigt skönt!
Nu är bara frågan om det var min knämassageapparat som gjorde det, eller kroppen själv.