Söndagsbetraktelse nr 477

Den 22 och 23 september hålls i FN det kanske viktigaste mötet på decennier. Det handlar inte specifikt om Ukraina, Gaza eller klimatet, men det är dessa och andra stora kriser som gör konferensen, ”Summit of the future”, så viktig. Med mötet inleds förhoppningsvis ett arbete för att reformera FN på viktiga punkter. Så här presenterar FN själv konferensen: https://www.un.org/sites/un2.un.org/files/our-common-agenda-summit-of-the-future-what-would-it-deliver.pdf.

Mötet har förberetts i ett par år, bl.a. genom ett ”Global Futures Forum” i New York i mars 2023 (där jag f.ö. var med, se extrabetraktelse den 23 mars 2023 och bilden ovan) och ett stort antal konferenser, delvis på Zoom.

Om man tycker att detta känns alltför abstrakt för att vara riktigt intressant kan man tänka på ett det bl.a. handlar om diskussioner kring

1 det veto som fem länder har i säkerhetsrådet i dag och som ofta lamslår FN,

2 staternas skyldighet att underkasta sig Internationella domstolens (ICJ) jurisdiktion för lösande av internationella tvister,

3 en effektiv internationell fredsstyrka för t.ex. sådana situationer som har uppkommit i bl.a. Somalia och Haiti där våldsamma brottsliga grupper i praktiken har tagit över makten,

4 frihet från kärnvapen som en bindande mänsklig rättighet och

5 ett effektivt genomdrivande av grundläggande friheter på global nivå för att t.ex. tvinga länder som Afghanistan att låta flickor gå i skola.

För min del tror jag att EU kan tjäna som modell för ett nytt FN. Vem hade trott efter andra världskriget att Europa inom ganska få år skulle ha en organisation för ekonomisk och politisk integration med direkta val till ett Europeiskt parlament, en mycket stark initiativrätt och en skyldighet för medlemsstaterna att underkasta sig unionens principer och regler på helt centrala områden?

Kan vi kanske åstadkomma något liknande på global nivå inom en generation? Om fyra av fem kontinenter och halva Asien vill vara med, så kanske även Ryssland och Kina vill det till sist?