Söndagsbetraktelse nr 482

I går hade vi släktträff i Kisa. ”Vi” är släkten under Paul och Ester Axén i Sjögestad och Hogstad i Östergötland. De fick fyra döttrar och vi är barn, barnbarn osv. till dessa fyra systrar.

Att vi träffades i Kisa beror på att en av systrarna flyttade hit år 1941 och sedan bodde här i resten av sitt liv med sin familj. Det var min mamma, Elsvig Lamberthz, Pauls och Esters andra dotter, född 1920. De andra var Gunborg, f. 1919, Birgit, f. 1925, och Hjördis, f. 1929.

Vi är 10 kusiner och 9 av oss lever. 39 personer kom till släktträffen av ungefär 55, Vi träffades senast 2022 i Västervik.

Varför har man släktträffar?

Jag tror att det handlar om framför allt tre saker: 1. Man har en särskild gemenskap som gör att man kan känna att man hör ihop, och man odlar en speciell vänskap. 2. Man hedrar sina föräldrar och deras föräldrar; de skulle säkert ha gillat att deras barn och barnbarn träffas och minns. 3. Det blir ofta en riktigt trevlig fest – och (inte minst viktigt) en god anledning att se fram emot nästa.

Och de kändes verkligen äkta när kvällen tog slut allteftersom, alla uttrycken för värme och glädje över vår samhörighet i ”släkten Axén”.