Söndagsbetraktelse nr 492

Det finns inget så vackert som en kyrkogård i mörkret på Alla helgons dag. Mörkret och ljuset. Alla de ljus som lyser upp natten ger en underbar känsla av ro, skönhet och fina minnen. Minnen av den man sörjer, hon som ligger där bland alla de andra. I ro, och i skönhet.

Bilden från gårdagskvällen på Uppsala gamla kyrkogård. Med hundratals och åter hundratals ljus. Kransar och blommor, stilla vandrande människor. Den var fin.

Jag tycker mycket om gravar. De ger minnen av den som man höll av, och fortfarande älskar. När man är vid graven kommer minnena, leendena, de goda känslorna.

Och allra skönast är det i stillheten på Alla helgons dag.