Söndagsbetraktelse nr 532

Guldbröllop. Det skulle vi ha firat i onsdags om min älskade Susanne hade varit i livet. Vi gifte oss i Paris den 6 augusti 1975. Men Susanne avled i bukspottkörtelcancer den 14 september 2018 och det var så otroligt synd om henne. Hon fick inte träffa sina underbara barnbarn. Men några månader före sin död fick hon veta att hon skulle bli mormor till Sally. Och fast hon visste att hon snart skulle dö sa hon ”Göran, vad lyckliga vi är!”. Oj vad jag beundrade och älskade henne då.

Men det blev bara 43 års äktenskap, inte 50. Hur gör man då med sin guldbröllopsdag? Firar man den ändå? Javisst, det gör man. Ensam, men i sitt hjärta. Den 6 augusti 2025 var jag på vandring i Björnlandets nationalpark med min gode vän Sten. Och han firade med mig. Vi drack champagne i våra kåsor och skålade. Och jag blundade, och mindes.