Anders Holmberg, Chef, Civilkurage, Elefanten i rummet, Klokhet, Ledarskap, Märta Stenevi, Mentor, Miljöpartiet, Snällhet, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 539

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 28 september 2025

 

I veckans 30 minuter intervjuade Anders Holmberg Märta Stenevi vid Bokmässan i Göteborg. Det handlade om hennes bok ”Andas. Överlev.”, berättelsen om hennes avgång våren 2024 som språkrör för Miljöpartiet.

Jag blev rejält förvånad av det som man fick höra under intervjun. Hur kan det bli så tokigt som det blev då i Miljöpartiet?! Och hur tydlig kan elefanten i rummet egentligen bli?!

Problemen i Miljöpartiet blev offentliga i början av oktober 2023. Märta Stenevi blev sedan omvald som språkrör i november, berättade vid ett möte med riksdagsgruppen i december hur illa hon mådde, och avgick sedan i februari. Hon säger att hon fortfarande inte vet varför det blev problem och varför flera i ledningen och partiet i övrigt gick bakom hennes rygg. Hennes kritik mot dessa personer gäller en sak: att de inte kom och pratade med henne.

Hallå!! Hur kunde Märta Stenevi INTE förstå att det handlade om hennes sätt att vara och hennes sätt att agera och leda – som det väldigt ofta gör för chefer. Och, framför allt, hur kunde personerna omkring henne INTE förstå att man borde prata öppet, rakryggat och vänligt om saken? Säga t.ex.: ”Det är en massa saker du gör som människor irriterar sig på eller tycker illa om av andra skäl. Det är t.ex. det här och det här. Det funkar inte utan kommer nog att bli värre. Vad kan vi göra?”

Jag skrev i en tidigare betraktelse (nr 520) att Märta Stenevi hade behövt någon som sa ungefär

”... att det här och det här gör du klokt i att tänka på. Då blir du respekterad i stället för ogillad. Var aldrig arrogant eller överlägsen. Våga fatta beslut och var inte onödigt demokratisk. Lyssna, var vänlig, snäll, men peka med hela handen när det behövs, le, var öppen för kritik, koppla av, skäll aldrig, gå aldrig bakom ryggen på någon, var naturlig, aldrig falsk ...”. Så är det definitivt. Den mentorn saknades.

Men nu förstår jag att det dessutom hade behövts betydligt större klokhet hos både hennes omgivning och henne själv. Och så är det nog faktiskt ofta när det kör ihop sig i ett ledarskap.

En ifrågasatt ledare behöver (1) ha kloka och snälla människor omkring sig, helst med civilkurage, (2) tänka klokt och öppet själv och (3) ha en mentor som är bra.

Svårare än så behöver det nästan aldrig vara.