Söndagsbetraktelse nr 545
Jag har aldrig riktigt begripit vad det där med ”woke” egentligen är för något. Men i förrgår var det en reporter på tv som mer eller mindre likställde det med ”politiskt korrekt”, och då tyckte jag att jag måste kolla. För det kändes inte riktigt rätt.
När någon ställde frågan ”vad är egentligen woke?” vid ett middagsbord häromdagen blev det nästan tyst. Så jag tyckte att jag måste försöka bidra med något slags försök. Och då sa jag ungefär: ”Jag har förstått det så att det är ett uttryck för vissa vänsteråsikter.” Och något mer blev inte sagt, alla verkade mest undrande.
För några veckor sedan läste jag en artikel av Martin Aagård i Dagens Etc. om ”när woke peakade”. Frågan om när detta skedde är i artikeln en fråga om ”när vi var som mest pk”, alltså som mest politiskt korrekta. Så då kanske reportern i förrgår hade rätt ändå, att det är ungefär detsamma som ”politiskt korrekt”? Men visst har det med vänster och höger att göra också?
Det fick bli som det oftast blir nuförtiden, en titt i Wikipedia. Där får man det här beskedet: ”Woke är en politisk term som uppstått i USA som beskriver en medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan olika etniciteter och genus samt social rättvisa, diskriminering och rasism. Det kommer från uttrycket ’stay woke’ på afroamerikansk engelska, ungefär ’stay awake’ (förbli vaken). – Under 2010-talet blev begreppet mer allmänt känt och användes som ett uttryck för politisk medvetenhet och engagemang i frågor som rör jämlikhet och social rättvisa. Samtidigt har termen fått en politisk laddning och används numera förutom som en självbeteckning även pejorativt (nedsättande) eller sarkastiskt, då främst av personer inom den politiska högern och vissa inom den politiska mitten i västländerna riktat mot olika vänster- och progressiva rörelser. Begreppets betydelse varierar således beroende på sammanhang och politisk ståndpunkt.”
I sin artikel skriver Martin Aagård så här för att beskriva den tid då woke peakade: ”Tanken att det blev ’för mycket’ och att vi nu skördar frukterna av det, har omfamnats nästan överallt [...]. Såväl till höger som till vänster pratas det om en tid då det ställdes orimliga krav på offentligheten. Studenter krävde ’triggerwarnings’ innan föreläsningar, förlagen hade ’sensitivitetsläsare’, könen var upplösta, ett felaktigt pronomen kunde få dig att förlora jobbet och ståuppkomiker fick varken skämta om pattar eller transor. [...] Och alla verkar rörande överens om att det är en era som ligger bakom oss. Detta Atlantis befolkat av könsdysforiska språkpoliser sjönk till slut i havet. – Vi uppnådde helt enkelt ’peak woke’ och nu börjar saker och ting återgå till det normala igen.”
Både ”politisk korrekthet” och ”vänster” alltså. Ett slags politisk och kulturell censur. Så visste vi det.
Men så läste jag i går att man numera även talar om en ”woke right” med en motsvarande politisk och kulturell censur från höger. Ja, det känns ju faktiskt rätt. Men kan det vara så? Kan de ganska tråkiga kraven på politisk korrekthet komma från både vänster och höger på en gång?
Jag får nog i alla fall konstatera att tv-reportern hade mer rätt än jag.