Söndagsbetraktelse nr 555

På tisdag åker jag till Antarktis. Inte bara för att komplettera min lista över världsdelar med den sjunde kontinenten, utan också för att se något extraordinärt. Jag är en aning rädd för sjögången i Draksundet, mellan Argentinas sydspets och Antarktis, men har köpt sjösjukepiller som jag hoppas ska göra jobbet. Och jag är en aning rädd för hoppandet mellan fartyg och gummibåt med min 75-åriga småstela kropp.

Men jag ser mer än en aning fram emot pingviner, sälar, valar, sydsken och evig sol. Och mer än en aning mot fantastiska vyer mot Sydshetlandsöarna, Eldslandet och isbergen, snöslätterna och fåglarna på Antarktis.

Det är en dyr resa, och det har jag dåligt samvete för. Det finns ju andra som hade behövt dessa 172 000 kr (!!) mycket bättre. Men livet är fullt av kompromisser, och jag har bestämt mig för att tillåta mig denna upplevelse.

På köpet får jag återse Buenos Aires på sommaren, sexton år efter att Susanne, Petter och jag var där och förtrollades av Plaza de Mayo, Recoleta-kyrkogården, Paseo Colon och San Telmo med tango överallt. Jag njuter verkligen av att läsa min dagbok från de härliga dagarna i februari 2010. Jag läser bl.a. att vi övervägde att komma tillbaka till Buenos Aires och vara där ”minst en månad”. Det är en härlig stad.

Men nu är det snö, is och hårda vindar i fokus. Jag har packat tre rejäla lager med kläder. Och fina kängor. Att jag är en aning nervös får jag erkänna. Men mycket mer förväntansfull ändå.