Söndagsbetraktelse nr 558

Jag klämde in 30 timmars ”arbete” under min tvåveckorsresa nyligen, därav 25 timmars petande med andra upplagan av mina ”memoarer”. Första upplagan skrev jag till min 75-årsdag, och då bestämde jag mig också för att skriva en ny upplaga till varje födelsedag t.o.m. 80. Jag skriver mest för min egen skull, dels för att det är skönt och nyttigt att skriva igenom en del saker, dels för att det är bra att få somligt på pränt för minnets skull, mitt och andras.

Boken är absolut inte för publicering, men jag lät trycka upp 50 ex av den första upplagan och har gjort 40 ex av den nya. En och annan är intresserad, även om det mesta är helt ointressant för andra än mig och mina närmaste. Det kostar knappt 200 kr per exemplar att göra egna böcker på drygt 250 sidor.

Jag har tänkt skriva några nya sidor i varje upplaga, den här gången blev det ungefär tio. Det blev nya kapitel om mitt Sommarprogram 2007, om hur det går till att bli impopulär och om vad som har hänt i mitt liv sedan den första upplagan, alltså under min tid som 75-åring. Och dessutom blev det några korta nya avsnitt om mina systrar Kerstin och Ewa-Lotta, om Susanne och om några resor.

För ett år sedan, när jag nämnde att jag hade skrivit den första upplagan av boken (söndagsbetraktelse nr 508), skrev jag om hur tillfredsställande det kändes att ha ”skrivit mig igenom mitt liv”. Och jag vill verkligen rekommendera det. Jag tror att nästan alla har glädje och nytta av att skriva med den inriktningen, inte minst för att skrivandet gör det lättare att få ordning på saker och ting. Kanske sådant som man har ältat och mår bra av att lägga bakom sig. Eller sådant som det bara känns skönt att ha tänkt igenom ordentligt, eller att minnas.