Söndagsbetraktelse nr 563

foto Stefan Jerrevång

Gerda Antti är död. Hon var min svenska favoritförfattare. Kanske berodde det till en del på att hon bodde i Kisa, min egen hemort, och att jag kände henne ganska väl. Men mest berodde det nog ändå på att hon skrev så klokt och begripligt, ibland vackert, ofta roligt.

I mina första söndagsbetraktelser, år 2015, lånade jag rätt flitigt ur en av hennes böcker. Jag bad henne om lov förstås, och hon sa att det bara gladde henne. Det gällde även när jag ”gjorde hennes texter till mina” och inte berättade vem som egentligen hade skrivit. Inte heller det hade hon något emot utan tyckte det var lite kul. Men när jag fick beröm för att jag skrev fint måste jag ju säga som det var (se söndagsbetraktelse nr 37, den 7 februari 2016):

”Först ett avslöjande: Jag kan inte skriva sådana texter som ’jag’ har skrivit i betraktelserna sist i månaderna augusti–januari. Eftersom jag senast fick en massa beröm för min förmåga att skriva vackert börjar det bli pinsamt. Så jag måste säga som det är: Dessa texter är hämtade ur Gerda Anttis bok ’Livet omkring’, som jag har läst återkommande sedan i somras. Jag frågade Gerda om jag fick låna en vers ibland utan att berätta att de var hennes. Det fick jag.”

Sedan fortsatte jag att låna av Gerda, med den skillnaden att jag berättade när texterna var hennes.

De senaste åren skrev hon mycket om livet och döden. Hon hade nog inte haft något emot att jag lånade några ord ur hennes allra sista bok, ”Alla mina dagar”, som kom år 2022:

Du som är ensam,

du som saknar någon,

just någon,

inte någon som du nyligen har mistat

för du har varit ensam länge länge.

Men nu, du behöver just någon

någon att berätta för hur dagarna blir långa,

långa som de där raka vägarna i Norrbottenskogarna,

berätta om din tomhet i bröstet

om din osäkerhet på det mesta

om din längtan efter att hjärtat värms lite

av det där goda man får när man möter en blick

och av ett leende som är alldeles gratis.

Ja, att du möter vanlig mänsklig vänlighet helt enkelt

inget konstigt alls.

Men, har du inte tänkt på

att du själv, just du

är en sån där någon

som kan vara en givare åt någon?

Jasså, det har du inte tänkt på?