Göran Lambertz: Söndagsbetraktelse nr 570

Bill Clinton, DER Disputes, Drenas, Folkmord, Kosovo, Prishtina, Prizren, Serbien

Just nu är jag på en femdagars ”byråresa” till Kosovo. Möten, föreläsningar, turistande och diverse trevligheter. Jag arbetar sedan tre år ca 20 % på ”DER Disputes”, en juristbyrå för kommersiella tvister, mestadels internationella sådana. Vi håller till i Gamla Stan i Stockholm. Två av de unga entreprenörer som har startat byrån har sitt ursprung i Kosovo, och därför stod resan just hit.

Kosovo är ett av Europas intressantaste länder, det 50:e i ordningen om vi räknar alla som ligger helt eller delvis i vår världsdel. Landet befolkas i huvudsak av albaner och blev delvis fritt från Serbien 1999 efter något som liknade ett folkmord från den serbiska regimens sida. Nato intervenerade för albanerna, och sedan dess står Bill Clinton – som var den som tog initiativet till interventionen – staty i Kosovos huvudstad Prishtina. Efter nästan tio år under FN-förvaltning och långa förhandlingar förklarade sig Kosovo självständigt år 2008. Några år senare, 2015, erkändes landet av Sverige. Serbien är fortfarande motståndare till Kosovos självständighet, något som förmodligen kommer att hindra båda länderna för överskådlig tid från att komma med i EU.

Människorna här är påtagligt generösa och givmilda. En restaurangägare i staden Drenas som fick klart för sig att vi var från Sverige bjöd oss alla 16 gäster på en trerätterslunch på lördagen. Och vi blir väldigt väl mottagna vart vi än kommer. På fredagen var vi t.ex. i den fantastiskt fina staden Prizren i södra Kosovo och kände mycket värme när vi vandrade runt bland alla förstamaj-firande människor.

När jag skriver detta har de sista gästerna just lämnat vårt hotellrum och klockan är kvart i tre natten till söndag. Efter ett par drinkar kan jag inte samla ihop tankarna till något mer djupsinnigt än detta. På söndagen far vi till Skopje i Nordmakedonien och på måndagen flyger vi hem.

Bilden är från Prizren.