Söndagsbetraktelse nr 578
Sverige har 31 nationalparker och förra sommaren besökte jag 15 (se söndagsbetraktelse nr 538). Tio hade jag varit i tidigare, så till denna sommar återstod sex för att jag skulle ha besökt alla: Ängsö i Stockholms skärgård, Hamra i norra Dalarna, Fulufjället ett par timmar väster om Hamra på gränsen till Norge, Töfsingdalen en dryg timme norr om Fulufjället, Haparanda skärgård med huvudön Sandskär och Vadvetjåkka norr om Riksgränsen.
Ängsö besökte jag med goda vännerna Eva och Anders den 4 juni och de tre i norra Dalarna med syster Ewa-Lotta och svåger Anders veckan som gick, den 21 – 25 juni. De återstående två skulle jag klara av i början av juli. Men men ...
Töfsingdalen visade sig vara för tuff för min gamla otränade kropp. Det är ca 14 kilometers vandring dit och lika mycket tillbaka, långa sträckor i ganska tuff terräng med mycket sten. Jag klarade vandringen, men det var inte mer. Fötterna tog mycket stryk och jag var dödstrött när vi var i mål. Nu använder jag krycka för att ta mig runt på de arma fötterna.
Detta fick mig att inse att jag inte klarar Vadvetjåkka. Där är det en ungefär lika lång vandring för att över huvud taget ta sig in i nationalparken. Så hur viktig Vadvetjåkka än är för mina avprickningsbehov har jag ställt in det besöket.
Men gett upp har jag förstås inte gjort. Kanske kan jag träna upp mig så att jag klarar det? Eller kanske ta en helikopter? Eller – som min dotter Karin just föreslog – ta med tält och dela upp vandringen på kortare sträckor med en eller flera övernattningar.
Det känns lite fusk att ta helikopter. Och träna upp mig behöver jag visserligen göra, men kommer det att räcka? Det bästa är förmodligen alternativ 3. Nästa sommar i så fall, till dess får jag stå ut med att nationalparkslistan är ofullständig.
Fulufjället var min tredje nia av de 30. Där finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskärsfallet, 93 meter högt. Man kommer alldeles nära fallet på en gångväg av trä. Det är fantastiskt fint mellan klipporna. En av de vackraste platserna som jag har sett i vårt land.
Och på tal om välbefinnande (se betraktelse nr 576): Det var riktigt gott hos dom som var på Stings konsert i Uppsala på lördagskvällen. En fantastisk artist med några underbara låtar. Publiken gungade och njöt i fulla drag.