Söndagsbetraktelse nr 580

Självdisciplin är inte en av mina bästa grenar. Jag älskar friheten att göra vad jag VILL och ogillar starkt de krav som kan finnas att göra något som jag INTE vill.

Nu har jag under nästan ett år tänkt skriva en bok som ska heta ”Drabbade av rättvisan” och handla om ett antal fall där rättsväsendet otvivelaktigt har hamnat fel. Framför allt fall där i grunden oskyldiga personer har dömts för brott eller drabbats av något annat straff. Det är nog nästan det värsta som kan hända en oskyldig människa, och det är förfärligt att en del sådana domar och beslut blir bestående och gör den drabbade till en förövare i människors ögon för hela livet. Ofta får det också konsekvenser i form av svårigheter på arbetsmarknaden, uteslutning från sociala sammanhang m.m.

En sådan bok bör absolut skrivas, om inte annat så för att ge hjälp till upprättelse, i varje fall så tvivel. Och ändå har jag haft så j...a svårt att komma igång med boken. När jag sätter mig och ska börja, känner jag genast ett behov av att ta paus med en kopp kaffe.

Ja, jag vet. Sådant som kräver en rejäl insats och mycket sittfläsk fordrar inte sällan konstlade medel för att bli gjort. Och många som arbetar på egen hand kan berätta att man behöver ha ett fast dagsschema. Men tidigare har jag aldrig tyckt mig behöva det. För kraven och behoven har varit så tydliga när det har handlat om riktigt viktiga saker att arbetsglädjen – eller i varje fall drivkraften – har kommit nästan av sig själv.

Men om inget annat hjälper, då får man nog ta till det där med dagsschemat ändå. Så nu har jag en plan för varje dag som tvingar mig att jobba med boken minst fem timmar om dagen. I princip.

Och forskningen är faktiskt tydlig på den här punkten: Det är ingenting som betyder så mycket för ett gott liv som disciplin och självkontroll, förmågan att göra det som bör göras. Två sammanhängande positiva effekter alltså: 1) ett gott liv, 2) det blir gjort.

Jag måste medge att jag skriver det här lite grand av samma skäl som jag skrev det där om oplanerat insomnande häromdagen: för att det ska bli extra pinsamt om jag misslyckas.

En sak vill jag klargöra. Med det här har jag inte sagt något om vad man BORDE göra. Det tycker jag är upp till var och en.