Söndagsbetraktelse nr 581

I veckan har jag varit på den mest fantastiska fest man kan tänka sig. Det finns ingenting som slår ett romskt bröllop! Min kära adept Sunita gifte sig med sin Daniel enligt romska traditioner i Bujanovac i södra Serbien. Därifrån kommer hon och den övriga härliga familjen Memetovic.

Ingenting sparades på detta bröllop. Serbiska, tyska och romska toppmusiker sjöng och spelade. Underbar mat och fri bar från kl. 15 till kl. 02. Fantastiskt vackra kläder på fantastiskt vackra människor (undantag fanns), glimrande tal av glimrande talare (undantag fanns). Och framför allt: dans natten lång med ett gung och en iver och skicklighet (undantag fanns) som man nästan aldrig får se!

Sunita är min adept sedan 2011, hon tog sin juristexamen 2016 och blev landets första kvinnliga romska advokat 2020. Och långt innan hon kom till Uppsala hade hon varit firad barnskådespelare och världsmästare i karate. Numera är hon en briljant advokat – flitigt anlitad och mycket omtyckt.

Familj hade hon dock inte kunnat (hunnit?) få till – förrän hon träffade Daniel, den bästa av män.

Jag är så glad för Sunita. För att hon har blivit den hon har blivit, och för att hon alltid vet vad som är rätt. Men mest ändå: för att hon alltid har lytt sin mentors goda råd. (Undantag finns.)

Och nu har det hänt, det viktigaste av allt. Vi är enormt många som önskar Daniel och Sunita all kärleksfull lycka i världen – gärna med ett eller annat härligt tillskott omsider.