Söndagsbetraktelse nr 583

Det blir många resebetraktelser på sommaren när man vill resa så mycket som jag vill. Jag gör just nu i snabb takt sommarens sjätte, sjunde och åttonde resor av tio, ”Östgötaresan” (som jag skrev om förra söndagen), ”Ölandsresan” och ”Hollandsresan”. Längre fram blir det en resa till Tjörn och en till Ängelholm för släktträff.

Ölandsresan gav framför allt två saker. Den första var ett känslofyllt besök vid Zaida Cataláns grav på Gärdslösa kyrkogård tillsammans med Zaidas mamma Maria, syster Elizabeth, systerdotter Liv och min kära vän Ann-Mari från Katedralskolan i Linköping, ölänning i blodet. Den andra var en fantastisk tur på den nordvästra delen av Öland. Där hade jag aldrig varit tidigare, men den visade sig vara klart i klass med nordvästra Gotland och Fårö. Klintar, raukar och små fiskebyar. Åk dit den som inte har varit där! Det är en fantastisk klenod i vårt land.

Hollandsresan pågår, och jag skriver detta på lördagskvällen på ett hotellrum i Hamburg. Den här resan gör jag tillsammans med min kära vän Cecilia och hennes två härliga döttrar Alma och Valentina. Vi är på väg hemåt från målet för vår resa, Goes i Zeeland i sydligaste Nederländerna och kära vänner där. Provinsen Zeeland hade jag aldrig varit i tidigare, och jag hade aldrig förstått att där finns en underbar sommarsemestermiljö (framför allt i byn Westenkapelle) vid sidan om fantastiska havsutsikter och en miljö av vallar och dyner som är starkt påverkad av behovet att skydda låglandet mot översvämningar. År 1953 skedde en enorm översvämning där som dödade flera tusen människor. Sedan dess finns i staden Zierikzee ett svenskt rödakors-sjukhus, som var en gåva av det svenska folket och som invigdes av Gustaf VI Adolf.

Åk till Zeeland den som inte har varit där! Det är en fantastisk klenod i Europa.

Allt som allt blir dessa tre resor ca 500 mil långa, allt i bil. En prövning för min Saab 9 3 av 1998 års modell förstås, men en prövning som den hittills består med den äran.