Göran Lambertz: Söndagsbetraktelse nr 585

Flera brott, Lagrådet, Lagstiftningsfel, Mängdrabatt, Pelane, Petra Lundh, Riksdagen, Söndagsbetraktelser, Straff, Straffreform, Tillkännagivanden

Riksdagen röstade i torsdags igenom regeringens förslag till ”Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem”. Det innebär mycket omfattande förändringar i framför allt straffskärpande riktning. Många fler års fängelse kommer att dömas ut än som sker i dag.

Det är framför allt ”förslaget att avskaffa mängdrabatten” som har diskuterats och fått uppmärksamhet. Enligt detta förslag ska en person som döms för flera brott inte få ”rabatt” utan i princip ges det straff som det blir om man lägger ihop straffen för alla brotten.

Oppositionen försökte stoppa detta förslag. Socialdemokraterna förklarade att man i och för sig var för ett avskaffande av mängdrabatten men att förslaget ”inte var seriöst menat”. Det ska nämligen genomföras först när regeringen anser tiden mogen, vilket den inte är förrän det finns så många fängelseplatser som kommer att behövas. Detta var enligt S inte seriöst, man menade att det därmed i praktiken handlade om ett slags skenreform.

Vad är det då för förändring som sker? Jo, i fortsättningen ska straffet för flera brott bestämmas enligt denna regel:

”När ett gemensamt straff för flera brott bestäms ska rätten vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvärde som utgångspunkt lägga samman straffvärdena för vart och ett av brotten. Vid bedömningen ska också brottslighetens sammantagna allvar och det samband som kan finnas mellan brotten beaktas.”

Principregeln blir alltså att straffen för vart och ett av brotten ska läggas ihop och ingen ”rabatt” ges.

I dag gäller denna regel:

”Straff ska, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. – Vid bedömningen av straffvärdet ska beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft. Det ska särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person.”

Denna regel tolkas så att det allvarligaste brottet är utgångspunkt för straffet och att övriga brott beaktas i ett slags fallande skala så att ”småbrott” nästan inte får någon betydelse alls. Det är den samlade brottslighetens straffvärde som ska vara avgörande, och ju fler brotten är desto större blir ”rabatten”.

Det verkar väl ganska rimligt att man inte ska få ”rabatt” när man har begått många brott, kanske flera mycket grova?

Ja, men ändå är regeringens förslag och riksdagens beslut unikt. Så gott som alla remissinstanser avstyrkte nämligen förslaget mycket bestämt. Och Lagrådet avstyrkte det med skarpa formuleringar. Inte ens utredningen (rikspolischefen Petra Lundh) hade lagt fram ett sådant förslag på avskaffande av straffrabatten. Man hade enligt sina direktiv formulerat en bestämmelse men sagt att man inte ansåg sig kunna lägga fram något sådant förslag.

Så varför genomfördes det då, om så gott som alla var emot? Jo, för att riksdagens majoritet krävde ett sådant förslag i ett flertal s.k. tillkännagivanden under åren 2014 – 2022. Regeringen gjorde alltså som riksdagens majoritet ville, fastän så gott som alla experter var emot.

Men varför var då alla emot, vad är det för fel med att låta brottslingen sitta av fulla straff för alla sina brott och inte bara för det värsta?

Jo, experterna menade att det nya systemet skulle bli alldeles för osäkert så som det var utformat. I praktiken skulle man nämligen ändå i regel vara tvungen att ge rabatt. Annars skulle exempelvis den som handlar med narkotika under lång tid egentligen få livstids fängelse (för att han begår en mängd mindre brott), något som alla anser orimligt. Man MÅSTE alltså ha någon form av rabattsystem, och det säger även regeringen. Enligt förslaget ger man rabatten genom att ”brottslighetens sammantagna allvar” ska beaktas.

Om alla experter säger nej, då är det ganska säkert något fel. Och så är det med detta nu framröstade förslag. Det kommer att vara så svårt att tillämpa att det i praktiken inte går att göra på ett rimligt rättssäkert och rättvist sätt.

För min del vill jag också peka på ett ganska allvarligt lagstiftningsfel, som ligger i att bestämmelsen faktiskt inte talar om vad som gäller. Läs den: ”När ett gemensamt straff för flera brott bestäms ska rätten vid bedömningen av den samlade brottslighetens straffvärde som utgångspunkt lägga samman straffvärdena för vart och ett av brotten. Vid bedömningen ska också brottslighetens sammantagna allvar och det samband som kan finnas mellan brotten beaktas.”

I denna bestämmelse står det inte hur straffet ska bestämmas. Det står bara vad som gäller som utgångspunkt och vad som också ska beaktas. Att en regel inte anger vad som gäller är ett i grunden allvarligt lagstiftningsfel. (Men jag erkänner: detta är nog bara något som vi som jobbat länge med lagstiftning bryr oss om.)

Jag förstår att detta ärende framstår som ganska ointressant för de flesta. Men det är unikt, och jag var bara tvungen att skriva om det.

PS Bilden är från i fredags, "Jag och Anna" i Pilane skulpturpark på Tjörn.