Söndagsbetraktelse nr 591

Den här betraktelsen är tudelad och speglar möjligen två skilda delar av min person.

Del 1

På lördagen var jag på fest i Tyresö. Med allmänna kommunikationsmedel är det sju etapper från mitt hem, om jag räknar även promenader på minst fem minuter. Eftersom festen började kl. 16 fick jag planera resan så här:

Kl. 12.45 Promenad hemifrån till buss 7

Kl. 12.50 Buss 7 till Dragarbrunn

Kl. 13.05 Promenad till Uppsala Central

Kl. 13.26 SL-tåg till Stockholm City, framme kl. 14.22

Kl. 14.57 T-bana till Gullmarsplan (eller tidigare)

Kl. 15.18 Buss 807 till Trollbäckens centrum (eller tidigare)

Kl. 15.33 En kvarts promenad till slutmålet i Tyresö

Motsvarande resor och promenader hem till Uppsala på senkvällen, och då var jag hemma kl. halv 2 på natten.

Över sex timmar alltså, en resa som tar 2 x 1,20 = 2,40 tim. med bil. Så vilket skulle jag välja? Drygt 3 timmars resetidsvinst om jag tog bilen. Mot detta stod:

1 Jag har både UL- och SL-månadskort, dvs. tåg- och bussresan var gratis

2 2 x 1 ½ timme för arbete på bussar och tåg, dvs. tidsvinsten var ingen egentlig vinst

3 Jag kunde dricka på festen

Det blev allmänna kommunikationsmedel. Och ett konstaterande att jag möjligen borde fatta beslut mer på känsla.

Del 2

På fredagen såg jag generalrepetitionen av ”Stadens ljus” på Uppsala stadsteater. Det är en pjäs som har Charlie Chaplins film från 1931 med samma namn som förlaga.

Det var en helt underbar föreställning, mestadels ”stumfilm” men med sång ibland. Den var så vacker att jag bara njöt och njöt. Och saknade den genast när den var slut. Dessutom var den rolig och otroligt skickligt spelad.

Häromdagen skrev jag om välbefinnande. Det är vad detta var. Även festen.