Söndagsbetraktelse nr 305
På långfredagen demonstrerade ett antal kvinnor utanför mitt hus i Uppsala, två i taget från morgonen till ca kl. 16 på eftermiddagen. De hade två skyltar där det stod ”Sluta kladda”. Och till UNT sa taleskvinnan Ylva Larsdotter (V), ledamot i kommunens kulturnämnd, att hon stod här för att ta ställning mot mitt uttalande att jag ”tycker att det är okej att kladda på kvinnors kroppar”.
Men nu var det ju så att jag hade sagt flera gånger, även offentligt, ända sedan jag blev fri den 23 mars att jag tycker att det INTE är okej att kladda. Jag berättade att jag någon gång kan bli kladdig mot kvinnor när jag blir berusad och att jag skäms förskräckligt över det beteendet. Och jag sa att jag nu ska sluta med det en gång för alla; jag ska aldrig nånsin mer försätta mig i en sån situation att det kan hända.
Detta berättade jag för de två kvinnor som demonstrerade vid 15.30-tiden, när jag åkte och handlade. Och när jag kom tillbaka kring kl. 16 stod de inte kvar längre.
Att man inte ska tafsa (sexuell beröring) är självklart. Men en man ska inte heller kladda (t.ex. lägga armen om axlarna, kramas för hårt eller för länge, lägga handen på handen, pussas på kinden eller i håret eller prata ”slirigt” utan att kvinnan säkert är med på det). Jag har brutit mot den regeln kanske 30 gånger i mitt liv, 3 gånger de senaste 2 ½ åren. Jag lovar att aldrig mera göra det, och jag uppmanar alla mina bröder – av vilka jag tror att kanske 10 % kan vara benägna att kladda ibland – att också lägga av.
Vi män måste sluta med sådana beteenden som är kränkande och obehagliga för kvinnor. Jag hoppas att vi kan göra det i en anda av samförstånd mellan män och kvinnor. I dag är klyftan onödigt stor, tror jag, mellan många män och många kvinnor. Vi män behöver respektera kvinnorna fullt ut, då tror jag att vi snart får nästan alla kvinnors respekt tillbaka.