Polisen, Dan Eliasson och framtiden

De fem tidigare rikspolischeferna var Nils Erik Åhmansson, Björn Eriksson, Sten Heckscher, Stefan Strömberg och Bengt Svenson. Alla fem var hårt ansatta av kritik. Internt, utifrån eller bådadera. Två av dem blev avsatta (Åhmansson och Strömberg), två näst därintill (Eriksson och Heckscher). Den som klarade sig bäst var Bengt Svenson, men även honom hann många tappa förtroendet för och tala illa om.

Nu är det Dan Eliassons tur. Innan han blev chef för polisen var han en skicklig och uppskattad chef för andra myndigheter. Detsamma gällde för övrigt Björn Eriksson, Sten Heckscher och Stefan Strömberg. Men nu fungerar det inte. Dan Eliasson klandras och häcklas från alla möjliga håll. Särskilt internt, men medierna och andra hakar på.

Det som senast har väckt omgivningens fördömande, löje och ilska är ”tafsa inte”-armbandet inför sommarens festivaler, uttalandet om avgång för det fall Jimmie Åkesson skulle bli statsminister och brevet till Sveriges poliser efter semestrarna. Många passar på att göra sig billiga poänger på Dan Eliassons bekostnad, senast Ivar Arpi i Svenska Dagbladet (15.8).

En del av kritiken mot Dan Eliasson må vara befogad, men en del är oproportionerlig och annan direkt osaklig. Rikspolischefen har tydligt klargjort att polisens resurser är otillräckliga i det läge som landet i dag befinner sig, med bl.a. en väldig migration och en ovanligt svår situation i många storstadsområden. Han kan då inte rimligen få skulden för att polisinsatserna ofta är bristfälliga (vilket de förvisso är) och vissa polislöner alldeles för låga (vilket de också är).

Landet har drygt 20 000 poliser. Antalet poliser per invånare är ungefär lika högt i dag som år 1980. Vi har visserligen en högre polistäthet än i de andra nordiska länderna. Men jämfört med en del andra länder är antalet mycket lågt. I exempelvis Georgien och Armenien, där jag har rest runt en del i sommar, ser man poliser nästan vart man vänder sig. Poliser som är både trevliga och respektingivande.

Jag tror vi behöver betydligt fler poliser än vi har i dag. Visserligen finns det säkert annat som också behöver göras åt polisen (som att förbättra löneutvecklingen). Men synliga och förtroendeingivande närpoliser, inte minst i problemområdena, är allra viktigast. Kanske räcker det inte med fler poliser för detta. Kanske behöver vi också stärka organisationen för den lokala närvaron (se den rapport som jag hänvisar till sist i detta inlägg).

I dag är anslaget i statsbudgeten för Polismyndigheten drygt 20 miljarder kronor, 1 miljon per polis. Jag tror att polisen måste få kosta mycket mer. Läget för Sverige i dag när det gäller de uppgifter som polisen ansvarar för är betydligt allvarligare än på 60-, 70- och 80-talen, ja svårare än kanske någon gång tidigare. Vid sidan om investeringar i skolan är, tror jag, en satsning på polisen det allra viktigaste för landets framtid.

Och det är absolut inte någon lösning att på nytt byta rikspolischef i förtid. Dan Eliasson är en ovanligt skicklig chef och ledare. Jag känner honom sedan vår gemensamma tid i Justitiedepartementet och förstår att somliga kan vilja se detta inlägg som ett ”försvarstal för en gammal kompis”. Men de allra flesta på Migrationsverket och Försäkringskassan håller säkert med mig, liksom för övrigt många inom polisen.

Så Dan Eliasson: Se till att få igång en ömsesidigt förtroendefull diskussion med polisfacket.

Landets poliser: Slåss för bättre villkor, både tjänstgöringsmässigt och ekonomiskt, det förtjänar ni. Men bidra så mycket ni kan till polisens synlighet och effektivitet. Och ge rikspolischefen flera chanser, han vill i grunden detsamma som ni.

Medier och debattörer: Ha större respekt för att uppdraget som chef för polisen är utomordentligt svårt. Bidra inte i onödan till att undergräva förtroendet för den som har detta svåra uppdrag.

Och riksdag och regering: Ta ansvar för landet på bästa möjliga sätt genom att rejält höja anslaget till Polismyndigheten. Överväg genast om det behövs lagstiftning för att åstadkomma det som är allra viktigast – en ordentlig förstärkning av polisens närvaro på gator och torg.

---

Den som vill fördjupa sig i de frågor som gäller polisens effektivitet, särskilt på lokal nivå, rekommenderas att läsa Krister Thelins rapport "Med polisen i centrum – varför polisreformen kommer att slå fel och vad vi borde göra i stället" (http://timbro.se/sites/timbro.se/files/files/reports/med_polisen_i_centrum.pdf). Där ges en faktaspäckad och lättillgänglig bakgrund till läget för polisen i dag. Den s.k. New York-modellen beskrivs, och det lämnas ett förslag om hur tankarna bakom denna skulle kunna tillämpas på en svensk verklighet. Jag kan inte bedöma om den idé som Krister Thelin för fram – om en kommunal polis vid sidan om den statliga – är den bästa lösningen. Men den är värd att överväga, och i varje fall hämta inspiration ifrån.