Juridik i politik

På politikens och juridikens gemensamma arena bestämmer politikerna. Juristerna presenterar beslutsunderlag och verkställer. Men bara till en gräns. Den juridiska analysen är oberoende av politiska önskemål, så där bestämmer juristen. I princip.

I princip? Ja, för ibland fordrar verkligheten att en juridiskt diskutabel politisk vilja ges en någorlunda trovärdig juridisk klädedräkt. Annars skulle många förändringar och kompromisser bli omöjliga.

Behovet av juridisk fingerfärdighet för politikens skull visar sig särskilt i förhållande till internationella avtal . Inte minst i vår relation till EU har juristerna ibland fått tillhandahålla argument som gått på kryckor men som varit politiskt nödvändiga.

Ett exempel finns på tryck- och yttrandefrihetens område. Våra grundlagar – tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen – strider på några punkter mot EU-rätten. För att kunna behålla dem intakta har vi hävdat motsatsen, ibland med juridiska argument som vid närmare granskning inte håller.

Det är oftast ganska lätt att se om Sverige bryter med ett internationellt avtal som vi är bundna av. Man behöver bara granska en konkret situation och ställa frågan: Ger svenska lagar det resultat som det internationella avtalet kräver? Om svaret är ja är det frid och fröjd. Är svaret nej bryter vi mot avtalet.

Här är ett exempel: En person har kommit över ett polisprotokoll med uppgifter om grova sexuella övergrepp på ett namngivet barn och lägger ut protokollet på en webbsida som har s.k. utgivningsbevis (med samma grundlagsskydd som tidningar, böcker, radio, tv och film). Ett sådant avslöjande av djupt känslig information om barnet kan inte beivras i Sverige. Därmed bryter vi mot EU:s regler och mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Minst tre problem finns med samarbetet mellan jurister och politiker: 1. Juristen släpper ibland till för mycket och lösningen blir omöjlig att försvara när den granskas. 2. Både jurister och politiker kan få för sig att juridiska argument är hållbara för att de en gång har etablerats. 3. Samarbetet kan ge tokiga resultat i sak.

Exemplet med polisprotokollet och barnet illustrerar alla tre problemen. Alla kan själva bedöma nr 3.

Vad lär vi oss av det? Jo, att juristerna måste ha integritet och politikerna respekt för juridiken. På den gemensamma arenan.

På juristernas egen arena, i domstolarna, är reglerna tydliga: politikerna ska hålla sig borta. Därför var det fel när svenska politiker häromdagen krävde att grekiska ambassaden i Sverige eller svenska ambassaden i Grekland skulle bearbeta det grekiska rättsväsendet när en svensk kvinna som anklagat en grekisk man för våldtäkt på Samos själv blev åtalad för förtal.

När domstolar ska bedöma enskilda fall ska de lämnas i fred av politikerna. Även grekiska domstolar av svenska politiker.