Söndagsbetraktelse nr 178

Jag har funderat över telefonens roll. Nuförtiden kan man ju enkelt komma i kontakt med varandra på ett ”mjukt” sätt (messa eller mejla) och bestämma en tid som passar båda. Är det då rimligt att den ene bestämmer tidpunkt genom att ringa? Inte sällan passar tidpunkten betydligt sämre för den som blir uppringd. (Se söndagsbetraktelse nr 139.)

För mig känns det ofta fel att ringa, och jag ringer nästan aldrig utan överenskommelse i förväg. Inte sällan känns det också fel när någon annan ringer. Jag har därför sedan länge telefonen på ljudlöst. Utom i undantagsfall, som när jag vet att någon ska ringa eller jag av någon annan anledning behöver vara snabbt nåbar.

Det här har fungerat bra för mig, men jag har ofta dåligt samvete mot den som har ringt.

Tidigare har jag tänkt att jag måste bättra mig och vara mer tillgänglig. För det är ju faktiskt trevligare att prata med sina vänner än att skriva. Men det går knappast att komma ifrån att det är bäst om tidpunkten passar båda.

Nu har jag bestämt mig för att försöka göra min telefonanvändning sådan att den stämmer med det som jag tycker är både modernt och lagom hänsynsfullt. På prov har jag därför talat in ett meddelande som låter så här: ”Hej, det här är Göran. Jag har telefonen på ljudlöst. Tala gärna in ett meddelande eller skicka ett sms eller mejl och säg när jag kan ringa eller skriva. Om det passar dig bättre bestämmer vi en tid när du kan ringa, så sätter jag på ljudet till dess. Hej då.”

Jamen, säger någon, tänk om det händer mina barn eller barnbarn något och jag inte kan nås när jag verkligen behövs! – Ja, jag måste förstås hålla med om att man ibland verkligen bör vara nåbar. Men för mig tycker jag att det nästan alltid räcker att kolla med jämna mellanrum om någon har ringt.

Jamen, säger kanske någon annan, om man blir uppringd när det inte passar är det ju bara att be den andre ringa lite senare eller säga att man ringer upp! – Tja, det kanske är jag som krånglar till det. Men jag gillar mitt sätt betydligt bättre.

Möjligen är jag överkänslig mot att bli störd.

Eller kanske helt enkelt lite otrevlig.