Söndagsbetraktelse nr 261

Den nyligen inledda kinesiska folkkongressen är på väg att fatta beslut som innebär allvarliga inskränkningar i Hongkongs frihet. I dag har Hongkongs lagstiftande församling rätt att förfoga över de regler som förbjuder medborgarna att på olika sätt agera mot Kinas intressen (artikel 23 i Hongkongs s.k. Basic law). Det föreslås nu för folkkongressen att denna viktiga rätt i praktiken ska upphöra. I stället blir det Kina som får besluta om  begränsningar i Hongkongbornas yttrandefrihet, demonstrationsfrihet m.m.

Det här innebär en omläggning av den tidigare kinesiska kursen. Om förändringen blir verklighet blir konsekvenserna för Hongkongs relativa självständighet långtgående. Många frihetsivrare i Hongkong kommer att stämplas som terrorister och fängslas.

Som ofta när det gäller Hongkongs frihetsintressen går USA i bräschen. Där protesterar nu både demokrater och republikaner kraftfullt mot Kinas planer, och tydligen förbereds ett uttalande av kongressen. Även i Storbritannien hörs kritik, och EU:s utrikeschef Joseph Borrell har uppmanat Kina att respektera Hongkongs långtgående autonomi.

Men andra tiger. Det är enligt min mening ett svek mot Hongkong, där demonstranterna länge har undrat varför de inte får ordentligt stöd av åtminstone väst. Hela den fria världen borde i uttalanden av kraftfullast möjliga slag protestera mot Beijings planer.

Även om de kinesiska ledarna fortsätter att hävda att Hongkong är en internkinesisk fråga, och att andra länder inte ska lägga sig i, kommer man sannolikt inte att vara okänslig om det skulle bli en massiv internationell proteststorm. Och Hongkongs framtida öde är en angelägenhet för hela världen. Det handlar om något så betydelsefullt som frihet eller ofrihet. Om Hongkong kan räddas lär det kunna påverka Kina även i övrigt. Och det gäller inte bara i fråga om politiken mot Taiwan utan också graden av frihet i själva Kina.

Vilken grad av frihet som finns i världens numera mäktigaste land påverkar en och en halv miljard människor direkt. Och det kommer att påverka även oss andra under många år framöver.

Ett av de argument som kan åberopas mot Kinas hårda press på Hongkong är rättsligt. År 1984 träffades en överenskommelse mellan Kina och UK (som då styrde Hongkong) som ger Hongkongs befolkning viktiga egna befogenheter. En avgörande rättslig fråga är om denna överenskommelse gäller även efter Kinas maktövertagande 1997. Det anser inte Kina, men mycket talar för att folkrätten säger något annat. Och det finns anledning att tro att Kina kommer att acceptera om en stor majoritet av folkrättsexperter och stater gör en annan bedömning och för fram den med kraft.

Staterna bör därför analysera, ta ställning och agera. Det gäller inte minst Sverige. Vi har ett ansvar.

Men nu handlar det om den pågående folkkongressen. Låt höra var ni står, regeringar i den fria världen.

PS Artikel 23 i Hongkongs Basic law lyder i svensk översättning: Hongkongs Särskilda Administrativa Region ska på egen hand (engelska: ”on its own”) införa lagar för att förbjuda varje handling av förräderi, utbrytning, agitation mot statens auktoritet, omstörtande agerande mot Centralregeringen eller stöld av statshemligheter, för att förbjuda utländska politiska organisationer eller institutioner att anordna politiska aktiviteter i Regionen, och för att förbjuda politiska organisationer eller institutioner i Regionen att etablera förbindelser med utländska politiska organisationer eller institutioner.