Söndagsbetraktelse nr 274
Förra söndagen inbjöd jag till hungerstrejk. Den skulle vara till stöd för den iranska juristen Nasrin Sotoudeh, dömd till 38 års fängelse och hundratals piskrapp för sitt arbete för frihet i Iran. Och till stöd för andra modiga människor som sitter fängslade för sådant arbete. Strejken skulle också vara en uppmaning till företag som på olika sätt är verksamma i Iran eller Saudiarabien att göra något för att visa att de bryr sig om friheten i dessa länder.
Jag hoppades att minst 62 svenska jurister skulle ansluta sig. Men det blev bara knappt 20, så jag avblåste strejken.
Nasrin Sotoudeh, Loujain al-Hathloul, Yasaman Aryani och många andra sitter kvar i regimernas fängelser för att de är personer som vågar, som offrar sig i arbetet för frihet.
I veckan fick den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj tas in på sjukhus efter misstänkt förgiftning. Han kämpar för sitt liv. Det är bara fem år sedan den tidigare oppositionsledaren Boris Nemtsov mördades i närheten av Kreml. Inte många lär tro något annat än att makthavarna i Kreml, med Vladimir Putin i spetsen, ”godtar” dessa attacker.
De regimer som inte tillåter opposition i sina länder kan i praktiken agera hur de vill mot sina motståndare. Långvariga fängelsestraff, mord eller dödshot, det är bara att välja. Protester från organisationer och vissa stater ignoreras.
Men ibland händer det. Som i Belarus, också nu i veckan. Lukasjenkos dagar är räknade. När tillräckligt många människor har tröttnat på förtrycket blir det svårt att hålla emot. Ceaucescu i Rumänien är bara ett av många tidigare exempel.
Är det då bara det som hjälper? Att folket reser sig? Nej, det finns många andra sätt. Dyker det upp en ledare som Michail Gorbatjov finns det stora möjligheter till avgörande förändringar inifrån. Sovjetväldet föll, med Berlinmur och allt. Det är det viktigaste som har hänt i världen under vår livstid.
Ibland kan påtryckningar och opinionsyttringar utifrån bidra. Inte ofta, men ibland. Och vi som lever här utanför måste försöka hjälpa till, dra våra strån till stacken.
I Uppsala och Stockholm har vi bildat en liten Studiegrupp för Grundläggande Friheter. Vi hoppas kunna dra något litet strå till den mest angelägna stack som finns, möjligen näst klimathotet.